Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1843, sida 1

verldens skatter, ej blilva ertappad af honom med ett bref till hans gemål. Han blåste då ut mitt lesnadsljus på stället, och äfven er, gick det ej bättre! det är för honom bara ett lappri, att göra af med ett par stackars munkar; och han fick troligen ej engång det ringaste tilltal derför: ty hertigen är rik och konungens favorit. Isidor skrattade åt denna varning och befallde Urban att gå ut, för att ostörd kunna få skrilva. Det lyckades honom äfven, att då brefvet var färdigt, finna en förslagen qvinna, som utklädd till en vandrande modehandlerska, åtog sig utförandet af den farliga budskickningen. Hertiginnan bröt det henne lemnade bresvet, i den förmodan, att det var ett vanligt allmosebref. Men knappt hade hon genom det ömma innehållet funnit, att här en annan önskan styrt pennan, for än hon, rodnande, lade det ifrån sig och frågade med qväsd harm: flut kommer detta bref till mig? det måste vara ett misstag, emedlertid förbjuder jag dylikt, som skulle kunna hafva högst obehagliga följder, för både den som sändt det, och för den som vågat framlemna det. Härmed befallde hon den förstummade budbärerskan, att genast aflägsna sig, och alldrig mera väga beträda palatset. Full af otålighet lurade den förälskade munken på återkomsten af sitt bud, och hans aningar lofvade honom de ljufvaste underrättelser. Men då han emottog underrättelsen om den ogunstiga emottagningen af det smickrande kärleksbrefvet, stod han blek och förstenad, som en landtman på sitt fält, der han ser förbopp