Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1843, sida 2

P.ssioneu 5 Å dande lIr-er , och slöt med att beklaga sig deröhver, att han ej kände dess namn. llvem kunde det väl eljest vara, om ej herlieinnan af Gerona? sade Urban. Er beskrifnina passar öfver hela Madrid endast på henne. O0 altt det just äfven skulle vara en hertiginna suckade Isidor, jag önskade det hade varit en borgerlig, så alt jag utan fara kunnat närma mig henne, och hunnat fatt säga den audomliga huru mycket jag älskar henne. Orolig gick han fram och tillbaka. Hans blick föllien spegel; han blef qvarstående, betraktande med sjelltörnöjelse sin gestalt, och fattade mod. Min vån sade han, jag har beslutat att göra hersiginnans bekantskap. Slka sadana tankar ur hågen ! svarade Urban. En furstinna, och i synnerhet en sådan furstinna är ingen bit för en munk.? i Här finnes många sorters munkar till, min vän ! svarade Isidor med ett stolt hänskralt. Rosen och tusenskönan äro båda blommor ; men hvilhen skillnad I — Jag hoppas du förstår mig, såävida du har synförmåga och begrepp om manlig skönhet. Urban förvånades öfver en sådan egenkärlek, och shakade tigande på hufvudet. Naturhietvis skall jag ej gå oskickligt till verket, fortfor Isidor. ocli jag anser den mest passande vägen vara att genom bref införa mig hos hertiginnan. Han väntade nu ett gillande svar; men Urban förblef vid sitt stumma språk. (korlsätlning.