Län, så tyckes det dock vara klart, alt en så olycklig ställning äfven och i första rummet haft sit ursprung ifrån sjelfva det sätt för undsättningarnes meddelande, som förr var antacet, då nemligen tid efter annan den behosliga spannemålen lemnades direkte till de ubdställde, utan att de i nigon mån satte tillräcklig säkerhet för dess åäterbetalande. hvarföre den öfvertycelse synes hafva hos dem inrotal sig, att ngon sudan återbetalning aldrig skulle kunna uthräfvas. Utom det, aut ett sådant sätt att lemna understöd medförer förluster för Staten, som blilva kännbara för de ölrige skalldragande, då de stiga till så betydliga summor, undergrälver det hos dem, hvilka sålunda blifva hulpne, den för sjekbestandet si nödizsa öfvertygelsen, attdet är hyar och ens skyldighet att söka göFT rätt för. sig, samt tillskapar derigenotn så småningom en befolkning af verkliga fattighjon. Rikets Stinders Revisorer tro det derföre ej sizaa utom gränsen för deras verksamhet att uttala sin ötvertyzelse, att det, till selja af den så dyrköpta erfarenheten, är nödvändigt att vid i framtiden inträffande missväxter ett så olycksbringande sätt för undsättning för alltid måtte undvikas. beremot synes det sednast antagna sättet, eller att till socknarne under socknemännens gemensamma ansrarighet, en för alla och alla för en, lemna undsåttningsbeloppet i penvingar, med öfverlåtande at dem, att sjelsve ombesörja upphandlingen af den nödiga spannemalen, vara det, som företrädesvis bor användas, då det lemnat i allmänhet lyckliga resultater och dessutom öfverensstämmer med den idåä, som ligger till grund för ol kommunalstyrelse. Endast då en socken förhlrar sig obenägen att ingi på en sådan gemensam ansvarighet, torde det andra sättet böra användas, eller att öfverlemna undsättninasmedlen såsom farskotter till enshildle llandlande, emot ställande af full säkerhet och emot skyldisbet att hälla de behöfvande nödig spannemal tillhanda. Upplysninesvis få Revisörerne meddela, att den Tull å ifrån Utrikes orter inkommande Spannemål, som Rikets Ständer vid sist hållne Riksmöte anslogo till undsåttningar i missväxtår, utgjort från den 4:ste November 4844 till samma ärs slut soc ca soc oa 572.946: 15. och för år 18212 1158,910: 5. j ) Summa 451,895: 20. Räkenskaperne hafva ej föranledt till någon erinran från Revisorernes sida.