Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 november 1843, sida 2

Från BRed:s siorrespondent. Stockholm den 44 Nov. Man han knappast öreställa sig hvad det väckt för en harm och ut elakt lynne, att Stats-Revisionen så oförmoladt vågat uttaga ett par steg på den raka vägen till verhliggörande af de grundlagar, som inda hittils förgåfves aberopats af den s. k. )ppositionen, i fråga om Statsmedlens behörisa förvaltning. be individer, som framstått för lessa frågor, anfallas häftigt af de coda Tidningarna, och Minerva har i synnerhet åtagit sig, alt söka tukta den representant af Stockholms Borgerskap, som vagat att uttala en ständis tanka deröfver, då det naturligtvis är al stor vist att söka asskrämma hufvudstadens riksdagsmän ifrån allt deltagande i de oflentliga angelägenheterna i annan anda än den, som de i de flesta fall förut hyllat, så väl på Ståndsbänkarna, som i Utskotts-arbetena, i taxerings-bestyren och i trycksrihets-juryerna. Ilandlanden härstädes Berg far således uppbära hela hennes vrede och man skulle nästan tro, alt vederbörande hefarade vid blifvande riksdag ett helt berges-partie, aldeles som det i franska revolutionens tid, och att reminiscenser af detla på vissa håll väckt ett ondt samvete. kamarilla-bladet är just uppspeladt, och man kan tydligen böra på skället att det fatt lof att i den stora maskeraden blotta sin verkliga röle, som passar rätt väl med det vanliga svenska bruket af namnet Mineryva.? bet skall blifva rätt roligt att se huru långt hon tänker gå i den saken ; hon synes redan hafva gatt nog långt för att kunna sauvera apparancerna. Svenska Biet har just i dag börjat mera beslämdt förklara sig emot det hvilande nya representationsförslaget och fill en början hemtat utur horåsbladet de storordiga men temligen omotiverade utgjutelserna emot förslaget, som der funnits införda för några veckor sedan. Saken är väl ingalunda oväntad : men det ser emellertid ut som denna nu gjorda början, innan den sraction som drager till Bikupan, skulle visa, att, oaktadt all den tystnad, som rädt eller råder angående den vigliga frågan, man likväl börjar befara att den hos allmänheten röner några sympathier. Detta stämmer älven ofverens med alskilliga andra symptomer inom värt statslif; och det synes som måhända den stora reformen skulle hafva mera stilla och lugna anhängare än vederbörande föreställt sig, samt att man börjar finna, att den icke torde så lätt kunna motstås, om man ej lyckas att asböja den genom de vanliga politiska manövrerna, att göra den till blott partisak, o. s. v. Hela förhållandet bör emellertid väcka reformvännernas allvarliga bemodanden att befordra en klar och redig bekantskap med frågan samt att med alla lagliga medel söka understödja dess framgång, innom åtminstone de