Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1843, sida 2

—! ————— — skötos från bakhalh som stengetler, andra Utlesvererades af deras värdar, andra igen gåfvo sig sjelfva, så att efter ungefär ett års förlopp. alla Vardarellerna voro döde eller sängar. Endast quinnan, som räddat sig med en pistol i hvardera handen, försvann utan att man någonsin atersng henne byarken lesvande eller död. När denna evenemang kom för konungens öron, uppbrusade häftigt hans vrede; detta var andra gingen, som man, utan att säga honom till. bröt en traktat, väl icke undertecknad af honom sjelf, dock ingången i hans namn. Han visste att den obevekliga historien nästan alltid anför facta utan att gifva sig den mödan att utlorska orsakerna och att, i en annan verld, konungen måste svara för sina ministrars fel, tvertemot sakernas gång i denna härnere, der det är ministrarne som äro ansvariga för konungens fel. Men man upprepade för honom så länge och från så många håll, att det var en loflig handling att halva utrotat det fördömda röfvarepacket, att han slutligen förlåt dem som så missbrukat hans namn. (Slut). — En Capucinermunk sade i en predikan alt Gud gjort väl deri att han låtit döden komma vid slutet af lifvet, ty således fick menniskan tid att bereda sig derpå. — — —