Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1843, sida 2

rare verkan. Man rullade till en början e stor sten för kållargluggen. Ofvanpå hopade allt hvad stenar som fanns till hands: man len nade en vakt med laddade gevär till beval ning al denna utgång; derefter började ma kasta itända risknippor mot källarporten, sor Vardarellerna stängt invändes, och på dessa ris knippor kastades all den ved och alla de brän bara ämnen som fer tillfället stodo att finns Inom kort var sålunda trappan icke annat ä en ofantlig urn. och sedan porten gifvit efte för eldens våldsamhet, så utbredde sig det hå jande elementet som en lavaström uti Vard: rellernas underjordiska tillflyktsort. Emellerti herrskade en djup tystnad ännu i källaren Snart hördes dock tvenne skott: det var tver ne bröder, som, emedan de icke lefvande vi le falla i deras sienders hinder, hade efter e innerlig omfamning inpå lifvet aflossat sina ge vär på hvarandra. Ett ögonblick derefter, höt des en tredje explosion: det var en bandit sot frivilligt kastade sig i lågorna, hvarvid har patronkök sprang. Slufligen när de återståer de 47 handiterna sägo sig ingen utväg mö lig till räddning och voro nära att qvälva bådo de om pardon. Då tog man stenarr bort från källargluggen och utdrog dem det na väg den ene efter den andre och i de mån de utkommo blefvo de straxt bundne t händer och fötter. Å en kärra, som anska sades, fördes de derefter alla i stadens fin gelser. De åtta som icke velat begifva sig till Fo gia och de två som undankommit, jagades so vilda djur, spårade från kula till kula. Näigi