Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1843, sida 1

— —— — vet och begagnade sig då af den förvirring deras salsva, hvarför tvenne man stupat, förorsakade i lederna, för att passera emellan bajonetterna och undkomma den öfverhängande faran. Quinnan, lika lycklia som de, hade samma manöver, utförd på en annan punkt, at: tacka för sitt lif, och sprängde bort i fyrsprång. sedan hon afskjutit sina två pistoler. Mit kom nu an på att göra gång på de ölverhlifne 20 Vardarellerna, hvilka, som olva: är nämdt, tagit sin tillllyckt i det gamla slo:tets ruiner. Soldaterna ryckte an under inbördes uppmuntringar, i den tron att de försol de banditerna icke utan strid skulle låta den nalkas deras tillflyktsort; men till allas stora förvåning, kommo de ända till porten ufat att elt enda skott lossades. Härigenom slegrades deras courage; de gåsvo sig med yxo och kofötter på porten, som sintligen gaf efter. hvarpå de inrusade på borggården, utbredde sig i corridorerna, genomsprungo rummen, mer till deras stora häpnad var allt öde och tomt: Vardarellerna hade försvunnit. Soldaterna genomsnokade under en ämm alla vinklar och vrär i det gamla nästet; slu ligen lagade de sig att draga sina färde, åt verlygace att Vardarellerna hade funnit någr. endast af dem kända medel att återupphinnbergen, när en soldat, som hade närmat si. en kållarglugg, och som hukade sig ned fö: att tilta in i källaren, föll, träffad af en kula. Vardarellerna voro upptäckte, men förfölja dem i källaren var icke lätt. Således, i ställe: för att anfalla dem der, beslöt man att använda et! annat medel, af en långsammare, men desto säk