Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1843, sida 2

för en allmännare täslan och derigenom möjligen sör Banken vinna den fördel, att levereringspriset eller åtminstone omkostnads-ersättningen kunnat minshas, samt för allmänna rörelsen, att ett större antal personer äfven från andra handelsplatsar kunnat derigenom fi tillsälle att disponera bancosedlar till handelns och industriens förläggande, är det svårt att se någon sann grund för anmärkningarna. Alla de invecklade och sökta tvifvelsmålen , om missbrukande af Bankens egna valuta tili kontraktens fullgörande och vinst på blotta leverans-transactionen i och för sig, blotta endast obekantskap med rätta förhållandet, ty utom det att det, genom detalj-bestämmelserna, alltid kan kontrolleras alt silfret lages utifrån, sinnes litt att möjligheten till vinst mera beror al den fördel, som kan på handelsvägen göras genom de exporterade varornas fördelaktiga afyltring. än senom sjellva sillver-priset och den för 7 till 8 månader besparade räntan å förskottet. Att tala om vådan af alt utgifva dessa sedelförskotter, emedan de just skulle kunna användas till utförsel af silfver, bevisar äfven ringa kännedom om resultaten af silfvers export och import här i landet; ty det vore ej tänkbart alt på det utförda hafva en vinst som motsvarade den förlust man nästa vår skulle gora på det leverantören di vore tvungen att införskaffa. IIvad åter angår omkostnaderna, som utgöra hanhens s. k. förlust på affären, kan visserligen medsilvas, att de möjligen kunnat, genom en lidigare annons om alsigten att salunda insörskalsa silfver och en allmännare konkurrens. något nedsättas; men betraktas åter, att man gerna heldre ger litet mera, för att under sidana financiella ställningar som de närvarande vara viss om, alt ej leveranskontrakterna blifva buppsyllda, så är väl den omständigheten temligen underordnad. bet vissa är, all sortsättandet och det till och med sannolika ökanslet af Bankens länerorelse, som kan och måste blifva en följd af den ökade real-valutan som nästa år bör kunna finnas i Banken, shall på samma gång förskaffa Banken en större och sortfarande räntevinst än hostnaderna utgöra, samt tillika ansenligt underlätta allmänna rörelsen. Slats-Revisorerna halva, i anledning af Rikels Sländers i deras skrifvelse till kegeringen d. 6 Oct. 1840 gjorda begäran angående en ulrelning af den s. k. Reservsonden i Stats-Koutoret, hvilken utredning Regeringen likväl ännu icke latit verkställa, aseifvit ett utlitande deröfver till Rikets nästk. Ständer, som belyser förhållandet dermed, så mycket som detta låter söra sig, elter de aflemnade asslutade, och således två år gamla råkenskaperna, då dessa icke varit af Kassa-slut och Kassa-inventeringar kontrollerade. Detta är då åtminstone en början, till att söka få reda på det verkliga tillståndet i Statsverket: ehuru den aldrig kommer alt kunna leda till något hufvudsakligt resultat, si vida ej Råntekammaren och Stalsverkess kassor blifva alltid och samtidiet af Rikets Ständers Revisorer och Stats-Utskott reviderade. Dagligt Ulebanda innehåller i dag en tabell, som utvisar , att hela denna fond nu endast utgör 4,565,661 Rdr, oaktadt den vid 4828 års rilsdag af Regeringen sjelf uppgass vara 5 millioner; och att den till största delen är odisponibel, så vida ej Statsverkets utgifter skulle under första halsåäret bestridas med obligationer , eller andra löpande sordrinesbevis. Det torde icke behöfva nämnas, hvad redan vid ett föregående tillfälle är uppsisvet, att hela denna sak,som endast är en följd deraf, att vid Rikshusvudbokforingens inrättande, man antog Kalenderåret i stället för gamla räkenskapsåret till grund för densamma, och att således då Svenska Statsverket, alltifrån gamla tiden bestridit det löpande årets utgifter med det föregående ärets uppbörd eller statsinkomst, allt detta räknadt ifrån Maj månads början ena året till ult. April det andra, nödvändigt vid Kalenderårets slut en behållning skulle salderas. bet var med denna, som en Regering, hvilken vill göra allt hvad som sker, ifrån barnaallingen till mortalitetsminskningen, 0. s. v. till dess förtjenst, skröt så mycket vid 4829 års riksdag, och förbländade sina devuerade till tron på, att man funnit oultömliga skatter i sjelfva slöseriels focus, Statsverket. u x a