Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1843, sida 2

rellerna, samt erbjöd sig att atminstone befria honom från Gaötano vardarelli och hans 2 bröder. Ånbpudet öfverenstämde för mycket med generalens önskningar, att han ett enda ögonblick skulle tveka att antaga det. Han bjöd manwen som var kommen att göra honom detta sorslag en ansenlig summa penningar ; men denne antog väl tillbudet för sina camrater, tackade dock för egen del, i det ban sade, att han ville hafva blod och icke guld, men hvad dem ankomme som han påräknade som medhjelpare i detta företag, så ville han gora sig underrältad om hvad de begärde för deras hjelp och sedermera låta generalen veta deras fordringar, hvilken då sjelf hunde directe underhandla med dem. Hvilka voro dessa fordringar? Ingen historieskrifvare har nämdt det. ilvad som gafs och hvad som bekoms är aldeles obekant. Det enda man känner är de facta som i följd af detta samtal gingo i fullbordan. En dag lågo Vardarellerna, som trodde sig vara ibland pilitlige vänner, utan det ringaste misstroende och helt värdsiöst på torget i en liten by i Apulien, benämd Uriri. Plötsligt och ulan att ringaste skäl lät ana ett dylikt angrepp, lossades ett dussin skott från ett af de vid torgel belägna husen, och för denna enda salva stupade Gaötano Vardarelli, hans 2 bröder och 6 banditer. be andre, som icke visste med huru minsa fiender de hade att skaffa och dessutom misstänkte sig vara omsnärjda af ett vidsträekt förräderi, sprungo genast på sina hästar, hvarifrån de aldrig aflägsnade sig, och försvunno ij