— —— — — —— —— —1 steg i sadeln med en fullkomlig kold, och aslågsnade sig i sakta skridt, under hvisslande af ett jagtstycke och återhållande sin häst, när denne ville gå fortare, blott för att visa buru litet han fruktade banditerna.. Men hade konungen visat sig stor i hänseende till majoren, hade han dock svurit att utrota banditerna, hvilka tvingat honom att underhandla som makt med makt. En öfverste, hvars namn nu fallit mig ur minnet, hade hört sin höge suveräns ed och svor i sin tur, att, om man ville lemna honom en bataljon, öfverandtvarda vardarelli, hans 2 bröder och de 60 mån som utgjorde hans band, bundne till händer och fötter, i Vicarias längelser. Ånbudet var alltför lockande att icke antagas: krigsministern ställde 300 man till öfverstens disposition, hvarefter öfversten och hans lilla trupp gafvo sig ut alt snoka efter Vardarelli och hans följeslagare. ——— (Forts.) En advokat, som var ganska sul och till på köpet nästan utan nåsa, hade mycket svårt för ait läsa en handling, som han besalldes uppläsa inför domstolen. En rådman, som hade en riktig kunganäsa, sade då: vår här icke någon som kan lina denne advokat ett par slasögon? Advokaten, stucken, svarade: Då måste ni, min herre, låna mig er näsa, ty annars kan jag icke begagna mig deraf. — kn annan, som befann sig i samma bedrösliga predikament som denne advokat, gaf en dag en almosa ät en tiggare, som, i det han tackade, sade: Cud bevare er eyn j. — Vllvarföre just synen? — 1o, min herre, ty om ni skulle råka att få svag syn, så kunde ni icke bära glasögon.