Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1843, sida 1

sjelsva Konung lIrojle långe innan det hann Ferdinands öron. Konung Ferdinand hade nylien blifvit återuppsatt på sin thron, och nvaturlistvis gick i hans eke allt förtröföigt och kunde aldrig så forträsåigare. ålla slags reformatorer, som försökte alt sisxa vart klot ett nytt utseende, njoto ett just icke särdeles högt anseende i den goda konungens tankar. Denna fördom, eller hvad man vill kalla det, var så inretad hos Ferdinand, alt den lät honom helt simpelt betrakta Vordarelli som en vanlig strtrovare, den han utan vidare omständigheter dömde till att hängas. Men för en hängning äro tre ting oundgängliga: ett rep, en galge och någon att hänga. Hvad bödeln anbelangar, är det onyttigt at derom bekymra sig, den tråslas alltid och allestädes. Konungens agenter hade repet och galgen, bödeln voro de ock temligen säkra på att finna, men hufvudsaken fattades dem dock: karlen att hänga. Man började hålla jagt efter Vardarelli, men alldenstund han fullkomligt visste i hvilaet menniskoåälkande ändamål man sökte honom, så altade han siv nos all huta taga sig. Dessutom, som han lirt yriet under general Manhäs, var det en pilt, son: alldeles förträffligt kunde leka sin kurra sömma. Han gaf neapolitanska soldaterna fullt upp att göra; öfverallt och ingenistades, var han aldrig der man vaniade att finna ihonom, men alltid der man minst sörm dade honom vara, undkommande som en ånga och återkommande som en stormil. Genom ingenting befrämjas en sak högre ån