Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1843, sida 1

ning, hvarvil den unge äregirige mannen icke en sång i allra värsta nödfall skulle hafva velat fästa sig. Elter någon tids tvekan gjorde han hvad han gjort förr en gång; han rymde ur konung Ferdinands tjenst, liksom han förut hade rymt ur Konung Joachims, och nu, liksom dä, Avktade han till Calabrien, märkande, liksom jitten Anteus i sin kamp med Hercules, sin styrka lilllaga hvarje gång han vidrörde sin moder. Der lät han ett uppbåd utså till sina gamla kamra:er. Tvenne hans bröder och omkring halstannat tjog kringstrykande, förskingrade banditer insunno sig på hans kallelse. ben lilla Torsamlade skaran utvalde Gaötano Vardarelli tiil sin anföråre och förbundo sig att visa honom lovilkorlig lydnad jemte det de tillerkånde hoInom öfver dem alla rättighet öfver lif och död. Sjaf var Vardarelli i staden, i bergen var han konung, och en så mycket fruktansvärdare konung som den förfärlige general Manhes icke fanns mer der för att dethronisera honom. Yardarelli följde den gamla slentrianen, förmedelst hvilken banditerna sjort så goda affärer i Calabrien och i komiska operor; han sorklarade sig med andra ord för den store fördelaren af denna verldenes goda och, låtande sina handslingar motsvara sina ord, började han samfundets jemkning dermed att han fråntog den rike dess öfverflöd och gaf deraf åt den torftige och Inödlidande. Enuru detta system är litet srane väl bekant, så må man dock tillerkänna det den I förtjensten att aldrig blifva för gammalt och utsnott. Foljden var att Vardarellis namn blef pc en gång så populärt och så sruktadt, att det icke