ordna den Serviska revolutionen, samt trygg henne för den nu så sorsvagade och så delad Turkiska vapenmaklen; hvarföre äfven Mahmouwen mer ån vanlig beräkning hos en Turkis latsman, antog och erkände sina fordna slaftrar politiska sjelfbestind. Sedan alla formaliteter slutligen blifvit undan röjda, antog Porten synnande det förslag, son ejordes af Servien att erkänna dess oberoende under Turkiskt beskydd och Miloscli Obrenowiscl såsom ärftlig furste till Servien, mot det vilkor alt Servierne årligen skulle erlågga en skat al 1,500,000 Turkiska piastrar till den Högsa Porten och låta Belzrad besättas af 10,000 Turkar, bvaremot alla öfriga ståädor och fästningar osverlemnades ät Servierne, med undantag af fem mindre gränsfästningar på de båda Donaustränderne. Men också huru många omsorger, huru mycken möda — unru mycket talamod och skicklichet hade det ej kostat det konstimutionella Servien, att få sitt oberoende och sin frihet erkänd af den lnga Porten, som så länge förtryckt — så länze sorsoljt deras lagbundna frihet. Också huru berrlig, betydningsfull och festlig var icke den dag för hela Serviska folket, på hvilken en Tartar, direkte afsänd från Conslanlin0pol, framförde den firman, som erkände dess irosulla sjelfständighet. Så snart denna lyckliga nyhet förkunnades, besal sig folket senast, rusigt af glädje, till den slygsamma boning, som beboddes af styrelsens