Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1843, sida 1

— ————————— ——— familj, hvars alla medlemmar böra sättas i stånd att sjelfva bevaka sina intressen , sjelsva inse de nödiga förbättringarne i samhållskroppen, och sjelfva uppskatta sin materiella lycka. Folket måste väl alltid lära känna sina skyldigheter för att veta hvad som makten har rätt att llordra det! Dess undergisvenhet bör alltid vara en följd af förståndet — ej af den djuriska råheten och fruktan ! Manne icke just dessa högsinnade och liberala tänkesätt, samt den kraftfulla ihärdighet med hvilken han i Servien sökt följa sina storartade och vackra styrelseprinciper, i sjelfva verket äro grunden till allt det oufsläckliza hat och den förföljelse man sedan uppväckte emot Milosch? — — — År icke måbända allt detta iust ett af de brott man sökte tillräkna honom — och mähända det enda som ådragit honom fred från vissa håll? Det vore åtminstone långt klokare alt förmoda något sådant, än att ett enda ögonblick, i betraktande af sådana handlingar af den sannaste och mest upplysta liberalism, lemna rum för tanken på alla de srihetsmördande och despotiska planer, för hvilka man sökt beskylla Milosch. Ihägkommande sedermera de första intrycken från sin ungdom, sina melankoliska njutningar och den ringa herdegossens krigiska drommar, erinrade sig Serviens öfverhufvud, att det egentligen var de urgamla traditionerne om sosterlandets ärorika häfder och de gamla, enkla solk. visorna, som ingifvit hans landsmän den lågande sosterlandskänsla, hvilken alstrat sådana storverk hos detta förtryckta folk! Också lät Milosch. genomträngd af sin barndoms ljust sorgliga min