Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1843, sida 1

——— —— — — — — får erfara, att han icke bygger på annat än lös sand! Crekerne, säger Chateaubriand, Grekerne hafva helt och hället genom sin egen kraft återvunnit sin nationalitet; politiken har alldrig rikliat velat erkänna deras legitimitet, men de hafva vädjat till äran. — — — ÅKen det Serviska folket bar måst vädja till äran! — — — Och äran har äfven gjort rältvisa åt detta ädla vad. Men icke en gäng äran är tillräcklig för att omskapa — ja nyskapa — ett folk, som så många århundradeu slumrat i slafveriets stora och djupa graf, hvilken uppslukat allt hos detta folk! Ja, allt! till och med skuggan af dess förra andeliga öfverlägsenhet och utmärkta förstånd — till och med dess värdighet och känslan af personlig kraft. Sedan segren slutligen rensat fosterjorden från dess för tryckare, måste freden och fribeten äfven der införa fasta och varaktiga institutioner för kommande tider! — Se der äfven hvad som Miloscb, beundransvärdt nog, alltför väl insåg! Fiende itill all: theorier och framförallt värderande det verklig: och praktiska i samhället, framgick han med kraft och skyndsamhet på de positiva reformer nas bana. Han ville småningom bibringa na tionen bildning genom en omsorgsfull och vid sträckt barnauppfostran; och upphörde icke et enda ögonblick i sina sköna bemödanden att er dag sätta alla sina medborgare i stånd att sjelfvi lägga handen vid ett koustitutionsverk, som fö alltid kunde trygga deras politiska sjelsbestån och frihet. Nationen, plägade han säga, utgör en sto