Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1843, sida 2

— ä———rp;);,;,a mansatt, måste tillintetgöra — sjelfva sitt eget ändamäl, böra vi likväl sanningsenligt erkänna, det han, fullkomligt frivilligt och utan någon yttre impuls, sjelf uttänkte och organiserade denna statsmakt, till motvigt mot den Lallenastyrandes souveräna vilja och herrsklystnad. — Det skulle vara på det högsta oädelt och orättvist att misskänna denna afsigt! Så lycklig — så tillbedd af folket var den tiden den Serviska Militairchesen, alt han nästan i allt kunde följa sitt oinskränkta sjelfbehag! Hvem skulle äfven hafva hindrat en sådan maktutvidgning? Månne icke Senatens hela föregående handlingssätt, under Kara Georges, skulle sällsamt nog rättvisat Milosch, om han känt lust att vilja lösgöra sig från denna besvärliga kontroll på sin maktutösning? och kunde väl folket hafva knotat öfver detta steg — folket, som redan så dyrt fått umgälla dessa så hallade representanters låga äregirighet och små agtiga tvister samt fullkomliga liknöjdhet för lendets bästa? Eller skullo händelsevis Turkiet hafva satt sig emot grundläggandet och utöfningen af elt despotiskt välde i Servien. Ryssland måbånda kuvade dock med skälhaf va fruktat och förtörnats öfver störlandet a en inflytelserik korporation i landet, som i si hög grad motvägde Serviernes populära anförares makt! Men Milosch bebölde då icke frå. ga efter denna makts samtyeke till sina åtgär. der; sakerna hade ännu icke kommit derbän att hans öde berodde af den undergifvenhet har visade i att fullgöra och rätta sig efter de hyska diplomatiens föreskrifter i sin egen huf vudstads