Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1843, sida 1

va i vårt våld Serviernes fruktansvärda anförare; — vålan! — Låtom oss med ett enda hugg döda detta insurrectionens vidunder och afslå Miloschis bufvud, samt sända detta stolta segertecken till var store Sultan.. Detta nedriga förslag vann deltagande och anhängare inom krigsrådet. Men Ali, — han som hade att tacka sin siendes ädelmod för sitt lif. — Ali reste sig i församlingen; vördnadsbjudande och högsinnad protesterade han med thordönsstämma deremot: — Så länge han ännu hade 10,000 man under sitt befäl, och en enda blodsdroppa i sina ådror, skulle ban alldrig tillåta att man så lågt och så fegt våldförde den tro man gilvit Milosch: De, sade ban, som gjorde sig skyldiga till ett så uselt och afskyvärdt svek skulle derigenom kasta en evig och outplånlig vanära öfver sjelsva Muselmanska namnet; och, fortfor han — liksom för att tillägga det oemotståndligasle — det mest talande skälet för sitt anförande: Vår store Sultan Mahmoud skall säkert med afsky förkasta ett så gudlöst — så nesligt — segertecken ! Alis tanke segrade och han sjelf erhöll uppdrag att införa Serviernes Chef uti Kourschids tält. Men den stolta, högsinta mannens förtroende hade blifvit rubbadt — och han begaf sig genast till Milosch, förde honom sjelf till de yttersta posterna i Pachawns läger samt tiltalade honom vid skiljsmässan sålunda: Farväi Milosch! Du har en gång räddat mitt lil — jag återger dig nu ditt — och vi äro qvili.— Gå — och anförtro dig framdeles åt ingen — icke en gång — åt mig!