det vore fegt att Illy för dessa Turkar, som vi i gar besegrat: Ilvad viljen i derföre göra i vär D ade belägenhet? Dö på stället svarade soldaterne etlet intaga deras eget läger. — Välan da! blef svaret må några af— de minst uttröttade bland oss derfore i ögonblicket skita upp, för att i fivgande fart osver slätten der borta hitföra reserven med sitt artilleri, som blott ligger en mil härifrån. — Gud och vära svärd skola väl uträtta det öf riga. Milosch hade rätt; vid solens uppgång sram störtade de talrika Turkiska trupperna undes vilda segerrop. Sjelsva Kourscbid Paschaw uttågade personligen ur sitt läger i spetsen föl hela sin disponabla styrka, för att i ett end: slag krossa denna ringa hop rebeller, som han: folk dagarne förut med så ringa framgång ha. de bestormat. ben fruktansvärda halfmånen strålade i spelsen för trupperne, uppburen a några bland de vildaste af hans tappre Janit scharer. Med spända vapen, men lugut och unde djup tystnad — afvaktade Servierne deras an sall. — De uthärdade den första häftiga elden men sluteligen gaf Milosch tecken, och de för Ista lederne riktade så väl sina skott att inger senda man förselade sitt mål. Den stolta, hog burna Turkiska fanan sviatade och föll till mar hen, söndersplittrad af otaliga kulor, under de de med kartescher laddade kanonerna rensopa de de tätt slutna Turkiska infanterikolonnerna Plötsligen srambröt då det Serviska cavallerie ur skogen och kastade sig som en ljungeld i