Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1843, sida 2

dölja sig djupt i skogarne under Heiduks tält: — hvarje familj medtog så mycket som möjligt af sin lösegendom för att rädda den undan slendens förstörande plundring; — husdjuren, sramdrisne af de vugre gossarne, öppnade först det tysta och sorgliga tåget, som ända till berastrakten eskorterades af det vapenföra manskap, hvilket dagen derefter samlades på slätten, samt ordnades af Milosch för att taga emot Turkarne. Det var natten till den heliga Påskdagen. — Den fromma flyende befolkningen ställde tåget till kyrkan i Takowo för att der några ögonblick stadna. — Qvinnorna brådstörtade till det inre af helgedomen för att der nedfalla på sina knän. — Männen, väpnade, qvarstående på stället, nedkastade sig i stoftet på platsen framför densamma, för att tillika skydda alla ingångarne till kyrkan, under det den molnholjda månan, med sina bleka strålar upplyste hela denna högtidliga, stumma, djupt gripande scen. En högtidsklädd prest, en mäjestätisk reslig gestalt, låg på knä framför altaret med ansiset vändt åt församlingen, på hvilken hans djupt allvarliga blickar hvilade, under det ban förrättade de ösliga tysta bönerna. Ilans hvita bår nedföll öfver axlarne och kringslöto ett djupt fradt, åldrigt anlete, betäckt med många ärr, — hvars starkt karakteristiska drag nogsamt tillkännagåsvo beslutsamhet och mod. Denna prest var Lukas Lasarevisch, som, under hela den förra sjugubrisa besrielsesejden, sjelf hade fäktat med i de upproriskes leder. Mdren bade väl till en del förlamat den käcke soldatens kraftfulla själ, men den ännu för fribet och fosterland alllid lika lägande presten,