var omöjligt att följa någon annan och åter er hålla det, hvilket också ej varit nyttigt (!), oak tadt man, uppenbarligen , 1812 kunnat välj hvilket parti, som heldst och erhålla hvad mar velat, om man velat något annat — än pennin gar; att Norge ej på annat sätt, än som skett kunnat förenas med Sverge, i anseende till traktater, oaktadt dessa uppenbarligen kunnat blifvc huru man velat, och för öfrigt just bestämt, at Norge skulle blifva en integrerande del af Sver ge; alt betalningen af var utländska skurk skett på ett hedrande sätt, med Konungens egna pen. ningar, oaktadt det uppenbarligen skett bankrutimässigt, med lösepenningen för en stat, som af enzelska kronan afträdts åt den svenska, hvilken losepenning dessutom lemnat 42 millioner srancs öfverskott, som också ej kommit staten till godo och hvarfore den ändå årligen måäste betala 200,000 Rdr hco till Konungen och hans efterkommande; efter denna argumentation tror Aterblickaren sig hafva vederlagt Bidrags-färs:s påstående att ÅGenom den politik Sverges Regering följt sedan 4840, finner man, all landet vunnit alldeles intet, om man icke vill anse Pommerns afyttrande för en vinst; att Unnaslien deremot vunnit en Krona. halfannan million rubel och 24,000,000 franks; att bon af den ena makten emotlagit prorinser för att sälja och af den andra direkla penningegäfror samt derjemte försatt Nationen i en ny skuld! vi väga deremot tro oss hafva bevisat hela nulliteten af denna argumentation och hela den klara sanningen af Bidrags-förf:s påståenden; ty hvad bar landet vunnit sedan 4810, som ej varit blott en naturlig följd af friden och tiden? — fntet. Deremot har det genom det system, som regeringen sedan den tiden följt, förlorat: Finland, Pommern, krigskostnaderna 4843 och 44; bynastien deremot bar tillagt sig och af svaga (för alt ej säga något värre) ständer fött sig tillagt: Norre, rubelsonden och Guadeloupesmedlen, fritt fått disponera Pommerns köpeskilling, och likafullt har det blifvit nationen ålagdt, att årligen, ytterligare betala 200,000 Rar till Dynastien. År ej detta en ny permanent skuld, oberäknadt de nya grundlagsvidriga försöken att, genom kabinetiskassan o. s. v., söka infeda nationen i förnyad skuld? Hvad bar då Aterblickaren, genom sina bemödanden vunnit? — Jo, att beskyllningarne mot regeringen, i dessa asseenden, blifvit uppsiiskade och deras rattmåtighet stadfåstade, då ingenting böttre kunnatanforas till dess försvar; en uppsrisknina, sosn, så här nära riksdagen, kan bliva ganska Dfuig; vi kunna derför ej heller annat, än förklara honom vår förbindelse derför, oaktadtden tjenst han derigenom gjort alla sanna såsterlamisxvanner säkert sker mot hans vilja, ock han endast är ett blindt verktyg i Forspyefis hand, som styr allt till det bästa, och läterdet åsyftade onda ätersalla på urspruaget. Eller är Nierblickaren måhönda verkligen en cacherad patriot, som, genom sin klena areumentation, eller genom sramlåggandet af systemets innersta driffjädrar, på ett fint sätt vill visa hela dess murkenhet? — Det ser verkligen ibland så ut, och åtminstone har systemet intet skäl att tacka honom för bans danaidiska ansträngning. Vi få nu se om han lyckas bättre, att försvara den Inre Styrelsen, än den yttre politiken. (Fortsättes.)