Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1843, sida 2

m 11916 1 Qeras domar och beslut, som eljes sskulle ha ett menligt inflytande på det lägr preslerskapet och genom dem på allmänheten Styckegods. d Ingen och Fan. i Förutan de synliga och bekanta tjenstebjon, der l I Herrskapet gifver kost och lön, ges det ock en anc I nym och osynlig IIus-Nisse vid namn UIngen. sor icke sällan kostar mera än alla de andra och doc alldrig gör annat än förtret. Ungen låter t. ex porten stå öppen, att tjufrarne komma upp och stjäl nådig fruns ur; Ingen slår postlinet och andra sten kärl sönder, i stället för att diska af dem; Ingen. har latit den lilla junkern falla, så att han blef öfär dig och halt; Ingen drack ur Herrns dyra Made ravin, och slog sedan sönder buteljen, så att de: skul le se ut som om vinet hade jäst bort af sig sjelf; In gen lät herru förliden gäng stå utanför i det stark: regnet och ringa en half timma; ty det är visstsann I nog, att der roptes öfver hela buset: vill Ingen lä sa opp? men den åsnan gjorde det icke; och gärds drängen, som det tillhörde att vara portvaktare, ha de icke tid, emedan han stod ner i källaren och gneI sig på armen Öfver en börda ved, som icke ville gi saf sig sjelf upp i köket till kökspigan, hvilken en he timmas tid hade skrikit på ved, då den första bra ran. innan bon fick maten på elden, var utbrun. nen, under det hon var inne och drack kafse bo fruns tjenare. Mängenstädes inträflar och den olyckan, att Far tjenar i gården, och han är nästan lika så befäng. som Ingen, ty der han finnes i huset kunna de slag tade hönsen och gässen förblifva borta från köks bordet. samt flyga sjelfva bort och läta steka si; hos kökspigans kusiner, eller göra sig osynliga til dess att herrskapet farit på bal eller assemble, oci domesul-ne vilja se sig litet till godo; och der kun na tjugu tunnor Hafre blifva reducerade till femton från det att de komma af fartyget, till dess de kom ma på vinden; och för allt, hvad herrskapet sakna och knotar och frågar derefter, får det icke anna besked derpå. än att Fan tagit vid det; och, då han icke kan framkaftas för utt stå till ansva derför, så måste man låta sig nöja med dettbesked. Sålunda klagade man redan för mer än ett half ärhundrade tillbaka, och ännu har hrarken ÄIngen eller Fan satt sin orlofssedel utfärdad eller blifvit körd på porteu. I trots af den valsammaste polis, trots mantalsförteckningar och uppgifter : huru län: ge i tjenet på det ställe och hvarest sednaet i tjenst. sorifara dessa tvenne att tura sinsemellan, utan att städjemäån eller sädjeqvinnor hafra den minsta för del deraf, eller kunna klaga öfver olosligt ingrepp näringsvägen. Städselpenningar tager hvarken den ene eller den andre af dem, — de veta nog sedan sjelfve att sörskafla sig ersättning. Men om en hvar husfader eller husmoder en gåna med allfrar satte F. för Ingen och Fan?. sa kommo de det oaktadt nog till att på annat sätt underhälla dessa väsenden. Såsom kändt är. har Statons hela Stora husbälluing. mycket gemensamt med den enskilda individens min dr e. Äfven med alstende på dessa anonyme osynlige IIus-Nis-arlikna de begge hushållningarne temligen mycket hvarandra; den enda skilnaden är måhända, alt UIngen och Fan ehuru likadana i verkningarne, framträda under andra namn, när de äro i statens tjenst. Då heta de stundom : tillfälliga, oförutsedda ticke oförutsynliga 7) omständigheter — conjuncturerne — den svära tiden — följderna af ett långvarigt krig m. m. Dock är det temligen väl kändt, att det är lättare eller i alla tall mindre svårt, alt uppläcka ett ondt och göra en uppmärksam derpå, än alt anvisa medel deremot. Emellertid kan det ju ock hafva sin stora nytta, att afieckna Ingen och Fan,. i hvilken skepnad som heldst de ån må framträda. Väl finnas nagre som betvifla deras tillvaro och kalla sadant för Iraditioner; andra tro. att det är skadligt för ens timliga välfärd ait börja em kamp emot dem, och härigenom få de tid till att blifva medlemmar af familjen, i stället för tjenare, så att det sedan kallas att hala och förfölja sitt eget kött, när man vill utöda dem — och man vill derjemte hafa anmärkt! såsom ett vackert drag af menniskobjertat, att när man nio gänger har haft Fan till bordsgixt, så smakar maten icke. om han saknas vid den tionde måltiden. Slutligen må det icke lemnas obemärkt, att alldenstund de äro väsenden utan kött och blod. är det P vanskligt att angripa dem med vanliga vapen, hvarför det också säges. att man fäktar emot phantomer när man åönskar att utrota slika huskors ur Statshushållningen; — öfverhufvud söka ej så få. hvilka hafva fördel af alt vara i homligt förstand med desse kostbura osynlige, att förslösa det andliga vapnets makt, genom att utbreda den satsen med en hårdnackad envishet och sjelftill t, att man blott fäktar — för alt täkta. lluru än härmed förhåller sig, bör hvar och en sod meeborgare vara på sin post i sådant afseende. Det utvisar blott dåligt medborgarsinne. att vilja förskansa sig bakom lydnadens ringmur genom at! säga: det tillkommer icke mig. men den, som antager folk till Statens tjenst att tillse det Ingen och Fansieke innäsla sig i den borgerliga bostaden och förderfra det öfriga. tjenstefolket ; ty husfadren är ieke allvetande och allestädes närvarande, och fastän? det stundom kanske sårar hans egenkärlek att se sig öfverbevisad om, att icke heller han är ofelbar, — så sker det Ju till hans eget och hela hushällets batnad, alt Seigneurerne Ingen och Fan, antingen de nu efigurera i en ministers och uppbördsmans skickelse, eller svänga sig omkring i den grå Slentrianskappan, få sina afsked; ty icke sällan kosta de mera än alla de frige tjenarc. ehururäl de synas få hvarken kost eller lön. (Fl. P.) —STdc —5fkfTP — Skepps-Notiser. Svenska samt tilt och från Sverige afgångne eller :: Pratar