sitteratur. difrerge stater, och förklarar Bidraas-förf. och alMånga, som hunna se och tänka någorli Jigt, för inkonsegventa; orimliga räsonnörer, som Felat. — Tonken på Norges förening med Sverde är, som Förf. också hnah 3 a so Pålt, det nominellt skedde 1814, då Norge vis4 Historisk Statistisk Återblick på Sveriges yte och inre förhållanden under de sistförflutna retlio åren; o. 8. V. (Fortsättning). Naturligtvis försvarar Aterblickaren jemväl det Fit på hvilket Nerze förenades, ej med Sverge, st det så skall betas, utan med Konungens af är lika redem. som dela hans åsigter, hvilket fråga eller trahlaler, esver uskommelser m. m. ikasom man ej sanska vål kunde ha reda på essa traksater. hvilket Ridrads-förf. också beviatt han bar, och dock, Sisam ban hlanra just alt man svt in a, ej vetat att uppöra dem bittre, i ett ögonblich, da man nära g hade kunnat göra och besära bvad man er, alldeles inte ny; en tycks ochså vara ganska naturlig ; ty i mana afscenden han man väl anse Sverse och Nore för ett land, Svenskarne och SO sor tt folk; också hafva flera af våra ida reenter försökt att verkställa denna förening, dels enom eröfring, dels genom irablater. och alt Ut par, såsom Magnus Smeh och Carl Knutsson, yckades jemväl deruti, ehuru det ärfda och förärfda riket sedermera åter gick förloradt, geom svaghet och förräderi. Vi billiaa också ful womliet detta sträfvande att åferfärena hvad nauren så tydligt gjort till ett; men det borde ock aldrig hafva skett på den tid och på det I I i I i erligen orättmätigt skildes fran Danmark, men derför. som sig bordt, förenades med Sverge. sumåligbelen att beröfva banmark sin, )ver o genom århundraden häfdeunna, besitining al Norge , hafva vi redan uttalat oss, och, ännu en Rång, i kunna aldrig medge hvarben Ryssland, 1Å dl) Preussen. Österrike eller England rättigheten att lisponera öfver en annans egendom, som han ej förbrutit annat än genom trobeten mot ingångna seslen för en makt (Frankrike), hvilken var den enda, som kunde hjelpa eller hämna de mest kränkande oförrätter al en annan (Enseland), och för att nu sätta kronan på dessa oförrätter, husvudstadens bombardering och flottans borttagande, så godt som midt i freden, utan krigsförhlaring, beröfvar man Danmark ännu ytterligaat re tredjedelen af sitt rike, för att ersätta den tredjedel, man förut, lika orättmåtigt, beröfvat Sverge, för det detta blef sina arundsatser och traktater emot Napoleon troget, erundsatser, som, få år derefter, blefvo allmänt gällande och medförde den allmänna fiendens sall. Man mäste säga. att de stora makterne, alltid, liasom vid afvitlrinasverket i Wien, på ett exet sitt bekråstat fölkrättsoch nalionalitets-principen, hvars särande de isynnerhet förebrå Napoleon, ocl bvilken de så hårdt straffade dersor. Lika li ten tåttiahet nämde makter hade at bortskän. ka Norge, lita liten rättiahet hade Sverge at taga det, och liha oklokt var det att göra det Kan man anse det för rätt af en ädel nation al begagna sig af grannens, af broderns svaghet oci rikta sig på dess bekostnad? kan man anse de 2