Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1843, sida 2

öfverlägset snille för att duka under för de bittra ödet att evigt böja sitt stolta bufvud inföt det älskade fosterlandets grymme förtryckare, de sege råa Turkar, som drefvo förföljelsen och ha tet ända till den husliga härden! Genom dessa idters bibringande af den eldig tjuguårige unge mannen, som ble! en af de för sta alt resa sig emot Dahis, och genom sin kraf och verksamhet snart uppsvingade sig till der högst betydliga posten af hospodar öfver Rud neck, Poschega och Oussitza, rotfästade sig re dan hos den späda Milosch ett outsläckligt. djup hat till förtrycket. — Det hårda öde genon hvilket hans frie förfåder från urminnes tide måst underkasta sig ett så förbatligt sråmmand. ok, som, likt en centnertung mantel af bly, se dan så många århundraden tillbaka tryckand ksat öfver hela nationen, uppretade ånda grunden hans fria sjelfviska sinne, ännu innar han kunde reda de första vaknande begrepper derom i sin själ — och Milan underhöll mec omsorg, redan hos barnet, dessa upproriska, fri: och stolta tankar, — tankar, som slutligen blefvc hela dess lefnads dröm ! Nvarje gång de båda bröderne hörde rykte om några smärre spridda uppresningar i lande drogos deras hjertan oemotsländligt till de upp: roriske distrikten; och hoppet framglänste pi deras eljest alltid mulna panna, men så snar de Turkiska sablarne återbragt den olyckliga be folkningen, som nödgades underkasta sig eröfrar nes grymma lagar, till lydnad och undergilvenhet, intog alltid en dyster förtviflan den korta stysliga glädjens ställe.