Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1843, sida 1

digheterna i stater med patriarkalisk sorsattnina. halva våra äldsta seder och lagar äfven autoriserat och helgat densamma. Osta ser man två medlemmar af olika familjer, vid foten af sjelfva altaret, i den helige Johannes namn ingå oslerbrödralag. De kalla sig sedermera: Guds bröder? och denna frivilliga vänskaps förening antager alltid en karakter af oföränderlig fasthet och okränkbarhet, som gör detta band vida starkare än sjelfva blodsbandet. Salunda för hvarandra en Orestes och bylades, dela de två sosterbröderna med fromt sinne lilvets glada och mulna dagar, förmåla sig för lilstiden med samma tycken och samma antipathier; kämpa vid hvarandras sida på samma slagfält och åatervända båda derifrän, segerkrönta eller qvarblifva der, båda, hvilande i samma graf. — Dessa bruk äro urgamla; och skalden skall ännu i dag, trots alla försök man gjort för att söndra och sörsvaga oss, i det sköna Servien, till och med midt i 49de seklet, återfinna de seder, som skildras i den Heliga Skrift och af Uomerus. Furst Miloschs äldste son heter också Nilon — — — Ävrins Milan? tillade han, slutande sitt tal med ett bittert och sorgligt uttryck, detta arma politiska ofler, som ni vål vet en morgon blifvit upphöjd på thronen för att om aftonen nedstiga derifrån — i grafven Den unge Milosch fick, liksom vanligtvis landt folkets barn i Servien, i början ingen underbyggnad. — Han hjelpte sin far i akerbruksarbetet, vaktade boskapen och dref den, bitrå dande sin broder Milan, en gang om året til marknaderne i Dalmatien, för att der fördelak ligast få den såld.