Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 september 1843, sida 1

iga klaromål höras, lärer nog och si ke möjligt med iakstazande af Fälsis SÖ JUN lens innehafvare inbördes och mellan hela s dtningsvärda medborgareklass och de ufriga i laten. Den, som utan fördom vill inhRemta mderrättelse om ett väl inrättadt sondes enns dalur och väsende, samt dess utomordensliga erkningar på samhället, bör lösa det ar 1855 itkomna förtienstfulla arbetet ÅhA CrLJare om Statsskuld af C.A. AS och vi iro ant äfven len envisaste tvistare skall blifva öfvertygad om sakens bide nytta och snara nödvändighet. En så orzaniserad Bankinrättning, som vi här änkt oss den. och i sanunanhang dermed ett cal inrättadt fondsystem skapa gemensamt, vil are och vitre fred och frihet i handel och nåvingar, ett dessas flor, hvarisenomr åter nya kapitaler alstras, och så i evia vexelverkan. Förmögenhelen tillvexer i bredd med sparsamheten, förtroendet stadgas mellan man och man och det vu i Sverige grasserande kreditmissbinket och borgenseländet upphöra att inom familjekretsarne bringa flärd och lättsinne med sina säkra följeslagare, floder af osedda och obheklagade larar. DÅ är tilen inne för större resormers utförande i vår kreditlagstiftning, ty lagar böra alltid sliifas för existerande förhillanden och icke tvertom, sisom t. ex. den stora imissräkninzen visar, då man utfärdade den inrikes veselstadsan, hvaraf man lofvade sig så mycket godt: men hvilken ännu i denna dag icke är annat än en död bokstaf. Detta blifver allis nu gå alt undersöka. Vi hafra nyss omnämnt det lidande, som så ofta tillskyndats Svenska Allmänheten af dess Statsbank genom myntets försämring; men delta lidande var blott materielt. Det har likväl tyvärr icke stannat dervid. Den daulixa åsynen af trasslet, oredan och strafstöst oupplylda löften hos en Stalsmakt, af heilhen annat hort väntas, har småningom smittat hela allmänheten, ja till och med sjelva lagarne bära alltför synbara spår af den löshet i allmänna fänkesättet beträffande penninecaslärer, som häraf alstrats. Vi tala om föriägenheten i handel och näringar, den personliga kreditens aftynande och realkreditens vacklande skick, vi förvanas öfver fenomenet och förskräckas för den aferund, hsilken vi stå så nära: men ingen gör sig möda med att i roten uppsöka det onda för att finna rätta botemedlen deretnot. Vi hafva sagt, alt lagar mäste stillas efter existerande förhållanden, och kunna derlåäre för vår del ej tinna något besynnerlia uti det allt mer och mer obestämda, vacklande, tama och stundom byartannat motsägande uti våra kreditoch tisökningslazar. fycklistvis har förbistrinveg numera uppnått det stadium, di en hvar, I serwi: hvarthån det vid elt sidtans längre sorisjerde frågan, hvilken vi farande måste bära, är bered! pi genomsripande förändringar. Nien dessa anskrärda reformer, eller åtminstone några soda verkninvar deraf, förblifva alltid et piam desilerium om de skola ske isoleradi; i samband åter wed de af oss här föreslagna i handel och nöTringar samt ett ordnadt penningeväsende med sett tillräckligt rärelsekapilal skola de följa lil-Isom af sis sjelfva.