G)DTIIHLHELCDi 6G. En Stockholms tidning, vid namn Freja, och en FTrondhjemsk d:o, som kallar sig Nordlyset. hafva kommit i klammeri öfver det samma ämne, som i sommar förut varit föremal för ni era svenska och, så vidt vi veta, en norsk lidning, nemligen frågan om de skandinaviska sympathier, som tyckas bafva slagit an på danskar och svenskar. Äfven vi hafva nämnt någr ord om frågan och hafva således icke nu kunnat undgå alt fästa någon uppmärksamhet vid debatten wvellan Freja och Nordlyset, ehuru viss) iche dersore, som skulle nagondera hafva an. dragit nagot nytt. Nordlyset vidhåller sammnorska lngn, som framlyste kos Den Conslitutio nelle, samma indifferentism, samma stolta sarakt för de faror, bvarmed svenskar och danskar tro Skandinavien hotas, samma medomhan öfver de skandinaviska sarhagor och antipathier, som på svenska och danska sidan uppenbarade si vid student-mötet. På bottnen af all denna norska seperatismen ligger en alldeles omisskänne lig misstro, nemligen mot Sserize och Danmark — en misstro eller, kanske rättare sacdt, misslänk samhet, som ölverväser all annan misstro, fram för allt den mot den östra grannen. Den Con. stitutionelle ansag sig, da de Svensha tdvingari 2ingo honom för nåra på lifvet. belsad att me allmänna fraser och historiska reminiscenser ka sta norrmännens antipafhier at danska sidan men Nordlyset talar upprikligare och erkänner alt afvogheten egentligen pekar åt annat höll Det påminner om de för Norrize och dess sam hällsskick hotande försök, som onekligen blifvi vjorda; men det tyckes vara omöjligt att få er rihligt norskhels-ifrande norrman att begripa att svenska nationen har platt intet att bestållmed dessa försök. Detta är en så inbiten tr hos månatlen af norrmän, att han icke skaka af nigra bevis eller någon öfvertygelse: och måste underkasta oss att i evighet misskänna af vara Pbröder? på hinsidan fjällen. Hvad son mycket härtill bidrager , är, att utom de mo de norska erundlagarna riktade försöken — hvar svenska nationen, med några få undantag, ick hade del — det äfven behagat nagra svenskt recensenter och artistiska sörstäsizpaare att ut ösa en bop otyg emot norrmännen i estetisk afseende. Dylikt sarlates med lungt större svå rielet än någon ling annat; man vet ju, hva