Nästan vid hvarje stex or Herr Zach parner upp med handen för att imlla sin solo-toss i inht; men detta var ej möjligt för en svag, jordisk hand! Till och med när han, i en anstrykning af resignation, strök den bakom ven stra örat, befriade sig solo-tofsen äter i ogonblicket, och fieddrade, liksom med ett illvilliat hån, ut bland sin samtid. — När Herr Jachpamer i dansens yrsel modernt hånede fram åver sin meddanserskas asel, släpadde solo-tossen på gollvet framför honom. hortliaen, de olaliga variationer, som denna solo tofs utförde på denna alton, gå in i det oändliga, och underhöll mig nästan uteslutande hela aftonen. Men jag tröttnade slutligen; och i trots af Fru kösmejers högljudda protesterande, anträdde jag omkr. kl. dd milt återtåg från Jordbacka. Herr Fitze följde mig till dörren, der Mamsell Stopsenkuchen sörstulet tryckte mig ell papper i handen, — Aha! tänkte jag, en kärleksbiljett! llenkommen, öppnade jag papperet , och läste: ÅK ondo An Herr Hohfenr Safler, för cn afton-soiwete hos elc. för up Iysning . . 9 Rdr för Supeh och Teh 5 , för Musig och kKafeh 2 — 50 sk Suhma 7: 50. (Slut) —— —