höll miz i armen, — det är Herr Fitl, o solo-konstnär och vårt allt i allom! Efter denna ömsesidiga presentation slöppte Herr Fitzl mig lös från sin band, jag bockade mig och sade: terr Fitz, det sig ignar mig mycket att göra Er personliga bekantskap. Innan jag ännu hade set Er, kom jag redan i nära beröring med Er, — lit oss nu fortsätta ett förhet lande, scut begynt så romi gjorde en djup komplit:ang; och ett allusikackel innanför och utanfor hönshuset föll in som sfutti. nlisktl — Herr biia ; Slutligen fick Fru käsmejer, — så hette Frun, som söranstaltat Åstonsoircden, — det infall, att vi skulle begifva oss till Salongen. Mamsell Stopfenkuchen ! sade Fru häsmejer till en bredvid henne stående gestalt, vif Herr Dokteurn Er arm!? — Mamsell Stopfenkuchen gjorde efter befallning och lemnade mic sin arm. Jag skattar mig lychlig, — så begynse jas min praktik, — att finna en så intagande Åriadne i och ur denna labyrinth!? — Hi hi! Hvad Ni är rolig! svarade Mamsell Stopfenbuchen, och tryckte min arm så hardt att den brakade. Jag. Mett intåg här är ju rält romantiskt: fambeaux, suite; och ej heller den ridderliga damen fattas! Hon. Men ni är ändå bra rolig. tryckning med armen). i Jag. Vågar den irrande riddaren anhålla on sin dames skärp? (bärvid ville jag ta af henne schawlen). Hon. Nå, jag ser, att Ni är bra rolig sam ma kontusion med obligat-arm). till sig, (Dito en