felade att göra ett ofantligt intryck på hans kä ahörare och ahörarinnor? : hvilka samlligen, ofta Fitol sade: mina kära ahörare och ahör rinnor, tacksamt bugade sig. När färeläsninzen var slut, bad mig Fru hå mejer att fälla mitt omdöme: och jag svarad med elt omisskännligt uttryck af sanning: m nadizaste fru, sedan jag bort y1:r Fitl forelås har jag, på min ära, förlorat all lust att sje halla föreläsningar. Herr hityl sado: Ni i alltför god! och Ålamsell Stopsenkuchen hy skade åt mig: Ack, Imad Ni är rolig! berester bad Fru hås nejer mig, alt jag ock skulle ge en liten förelisning till bästa. Jag u skuldade mig med den försäkran, att jag här delsevis just inte hade nagon liten soreläsnii på mig; men att det skulle vara för mig d största ära alt en annan gang sa lösa i henn salong, emedan den tihddhaga, som nu vid fö sta besöket ofverseall wig, väl till dess tord hafva försvunnit. Och nu blef det beramadt, a min föreläsning skulle äga rum d. 44 i följanc månaden, Fru käsmejers namnsdag; och He Fitz! atog sig de utomordentliga arrangema serna dervid. Slutligen kunde de unga karlarne och slickori icke styra sig längre; och man hörde fran al sidor: Dans! dans!llvar är Herr Oberfäppel? ropade Fru käåt mejer, ja, hvar är Herr Ober säppel 2? och Ie Oberlåppel Herr Oberfäppel ljöd det n från alla håll, — och från ett böra framträd majestäliskt Herr Obersäppel, hlaverspelarn. Forlsättes). —— —