Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1843, sida 1

Till Herr Euotne Gerard! Kom skyndsamt, om du vill omfamna i Din bror Victor. Läkaren lemnade den sjnkes rum efter den andra förbindningen, då Euztne inträdde. Hans magra ansigte vittnade om djupa, men ståndahtigt uthärdade lidanden, och hans kläder, som voro utslitna genom elt längre nyttjande, tillkännagåfvo den omvardnad, han med stolt blygsamhet visat dem. — Min bror! ropade Eugene, i det han störtade emot Victor oc h omsamnade honom med innerliahget. Såg, huru mår du? Min Gud! hvad du är blek .... Huru, blod ! sade han förskräckt, i det han sträckte sina darrande händer emot den särades bröst. — iÖa, elt såjr... — Men icke farligt? — Måhända .. . Mod, min bror! detta sår skall läka ett annat, som år ännu smärtsammars. 77 Hvilket? — Eu, som nu redan i lång tid har blödt, och som heslandis st håller sig friskt, här! svarade Victor, i det han lade handen på bröstet. vilvad menar du? — Tala, säg! — Å)a, jag skall tala. Men se först på mig, min bror! — Dina kläder ..... — Tillkännacvifra elände, icke sannt? men likväl ett elände, som lärar pannan, utan att lIikvål förmörka densamma. Gud ske loft Och jag var ovetande derom! om jag kunnat.. Han stannade.