Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1843, sida 2

Ttulhatält 111510usZYda 11111, MISC 1 (äM, 0101nustig, opoelisk form hafva de sällan visat sig som här. Innehåll har det svenska läseriet icke ringaste måtto, utan vrider sig blott omkring ell par ord, hvarvid hvarken predikare eller ihörare förmå fästa något begrepp, eller ock ästa det krassaste och mest vämjeliga, som väl ir tänkbart; och bästa beviset på folkets usla ståndpunkt är det, att det löper efter att blott höra dessa ord upprepas, aldrig efter alt få nåson tanke deruti förklarad. Ställer sig en piga eler ett barn i ett gathörn och blott ropar de lyra orden: synder, omvändelse, verldens inde och belfvete, s finnes genast till hands ett auditorium , som lemnar arbete och enskilda angelägenheter ocht gråter och tjuter; men om någon srågar den eländiga skåcken, hvad den tänker vid allt detta, så skall icke ed svar kunna fås, om icke det, alt frågaren är, på grund af blotta frågan, en ogudaktig en lorkastad, en åt belfvetet omedelbarligen hemlallen syndare. vill man veta, hvad de mena med synd , så fås på sin höjd det svar, att det är blanka örhin. gen och röda kläder. Omvändelse vill säga alt kasta bort dessa prydnader, att lipa, hansa hufvudet, vara rädd för helfvete? och bära för äringar till predikarne och deras slägt. Verldens ände och yttersta domen utgöra ett nödvändigt ingrediens i upptåget; annars lyckades det icke att riktigt sorskrämma de råa sinnena, ty läte man menniskorna, såsom vanligt, komma en och en till räkenskap för sin lesnad, så toge de det icke så hett, utan tänkte möjligen, alt om dag kommer, så kommer råd. Derföre miste de uppskakas med skränet om ett enda stort notvarp, om allas inställelse inför rätta på en gång, och det med första görliga. si, det gör effekt; svenska folkets bildningsgrad är sådan, alt, för att riktigt verka på våra kära landsmän, bör man göra dem halfgalna af förskräckelse. Yttersta domen är motstycket till de Lyonska susilladerna och de Nantesiska noyaderna; det går för långsamt med guillotinen, d. v. s. med de dagliga dödsfallen af enstaka händelser eller sjukdomar. En anstrykning af kunskap om verldsbyggnaden skulle förvara allmogen mot en stor del af dessa galenskaper: men det finnes personer, som man dagligen hörer upprepa, att allmogens undervisning aldrig bör sträcka sig utöfver kristendomskunskap. betta må väl vara bra; men en annan liten fråga återstår, som lyder så: hvad är kristendomskunskap? och huru meddelas den? läseriets tillvaro ger nära nog tillräckligt svar härpå. Bland de religionslärare, som samhället består folket, finnas två sorter, som väl torde få skrifva det mesta onda på sin räkning: den ena endast verldsligt sinnad, prest för tiondens skull, ljum för bildande af andras tro i ting, deri hon sjelf har ingen tro, för resten politisk, ekonomisk och commerciel (dock sällan litterär); den andra fanatisk, värre läsare än läsarne, rå och svafvelsprängd, hård och verkande, ssom de, endast med helsvetet. Från desse är det, som låseriet först utgått; men de förmå i längden icke styra sina egena händers verk. Det växer dem öfver hufvudet och skall krossa dem, om de försöka att hejda dess sramsart. Läseriet, såsom åtsbillig annan sorts ohyra, trifves i smutsen: och blotta skenet af att ändock tillhöra herremän är nog alt gora presten misstänkt hos den fanatiska massan. Skall en prest utöfva ett varaktigt välde bland liseriet, så måste han alldeles afkläda sig all anstry kning af bildning och nedsliga, i språk och lankegång och lefnadssätt, till den aldra råaste massan. Det var så, som den beryktade Hof försäkrade sitt pöbelvälde. Sjelfva detta skulle dock hafva förbleknat, uppstäldt emot en piza eller ett barn, äfven om dessa baft ingen ting annat eller mer att andraga än Hofs egna ord. Helfvetet, samma materiella svafvel-bellfvete, var i hans hand ett vida större vapen än i en sörryckt eller illparig pigas; och den hemskt barocka ideen, att en del af himmelen blifvit inredd till helsvetet, i anseende till dettas otillräcklighet, skulle knappast hafva kunnat uppväxa i hans hjärna, utan fordrar en endast nederst i den raaste massan tänkbar jordmån, der ingen aning om skilnad mellan ande och materia förmått nedtrånga. De materiella föreställningar, som blifvit utsådda i råa sinnen, hafva gått upp och burit en frukt, för hvilken såningsmännen sjelsve båfva. oe trodde sig kunna med detta mörka utsäde beherrska sinnena; men det har afkastat deras egen träldom; belinner sig i den ställning, mäste krypa för en rå, misshandias af honom. att han antingen nyckfull husbonde eller Och hurudana äro de moraliska begrepp, som i allmänhet vi säga: i allmänhet, ty ärliga och upplysta lärare finnas här och der, prester med rent andelig uppfattning af sitt kall — blifvil utspisade bland massan? burudana föreställningarne om godt och ondt? Fråga, hvad masOA sh —— SA j ty träl är den, som