Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1843, sida 2

— — — ———————— den bestörtning, bvaruti han råkat vid denna oförmodade syn. Han hejdade hastigt de svarta. färdiga alt afskära mina band. Iluruhvad är detta? ropade ban. Sedan lyslade han blicken mot Buz-Jargal och sade: Chef öfver MorneRouge, hvad har ni här att göra? — säusaJargal svarade: Jag kommer, för att besalla mina bröder ! I sanning, sade dvergen med qvålt raseri, de äro från Morne-rouge! — Men hvad rättighet har ni öfver min fange ? tillada han, hejande röosten. Chefen svarade: Jag är Bug-largal. Negrerne lutade åter sina pannor mot jorden. Bue-Jargal, återtog llabibrah, kan ej ändra, hvad hiassou gjort. har jag fatt af Biassou. Jac vill, att han skall dö, och ban skall dö. Lyd ! sade han till de vilda, lyd! Kasta bonom uti aferungen. vid hexmåslarens måktiga röst stego de svarta upp, och nalkades mig. Jag trodde det var ute med mig. Los fången! ropade Bug-Jarzal. I ögonblicket var jag fri. Min förvåning liknade hexmästarens raseri. Ilan ville osversalla mig. be svarta hindrade honom. Då utgöt han sig i hotelser och förbannelser. Hvad, uslingar, J vägren alt lyda mig! Ni misskänpen min röst! Emedan jag önskade en fullkomlig hämnd, går jag miste om den. san! Om ni icke lyden mig, om ni icke kasten denne afskyvärde hvite uti strömmen, förbannar jag eder! Edert hår skall blifva hvitt; insekter och ohyra skola uppåta eder lesvande; edra ben och armar skola böja sig såsom vassrör; eder andedrägt skall förtära eder strupe såsom glödande sand; J skolen snart dö, och efter eder död skall eder själ oupphörligen vända en qvarnDenne hvile För tu