bilden af den lycka), jag för få timmar afsagt mig, och ångren infann sig nästan med samvetsqval. Ått bedja om nåd, blygdes jag, men en klagan undföll mig likväal. Vänner, sade jag till de svarla, som omgåfvo mig, vet ni, det är sorgligt att dö vid tjugu års ålder, i lifvets fulla styrka, när man är älskad tillbaka af den man älskar, och lemnar efter sig den, hvars ögon först skola upphöra att gråta, då de för alltid tillslutas. Ett hemskt skratt besvarade min klagan. De! var hexmästaren. Denna onda ande nalkades mig hastigt. la! hal ha! Du är ledsen öfver alt förlora lifvet. Min enda fruktan var den, alt du ej skulle fruktat döden? — Det var samma röst, samma skratt, som redan förut sysselsatt mina gissningar. Usling! sade jag till honom, hvem är du? — Du skall få veta det, svarade han med en hemsk ton. Sedan, aftagande silfverskölden från sitt bruna bröst, utropade han: Se här! Jag lutade mig ned. Ivenne namn voro ristade på hans ludna bröst med bleka bokstäfver, outplånliga spår, som jernet inbrände på slafvarnes bröst. Ett af dessa namn var Effingham), det andra var min farbroders, och mitt, nemligen AÅurerney! Jag blef stum af förvåning. ) Bug-Jargal hade genom sitt inflytande utverkat. aft Leopold, ehuru fänge hos Biassou. fick besöka sin hustrn. men innan han lemnade lägret, hade han lofvat Biassou. att återkomma före Solons nedgäng. För att uppfylla detta löfte, hede han lemnat sin hustru efter ett kort samtal. ) Hans förste herres namn,