Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1843, sida 2

ar, gynnar eller motarbetar. Saker och äfven ersoner äro ingeming; det enda, som är sal, eter pluralitet. Denna sanning är fullkomligt nsedd; och om än icke fabrikernas interesse kulle gynnas, så gynnas åtminstone fabrikanernas. Åtskilliga andra både interessen och princier finnas. dem man skulle kunna mönstra, ör alt se, om vår regering verkligen nitäl-A. kar för dem, eller gynnar dem af öfvertygele: och man skulle lika safängt ropa upp dem; lla skulle de svara nej. — Men, säger då äsaren, någon tendens, någon karakter mäste äl vår styrelse åga? under någon rubrik bör on väl kunna föras? för någon princip måte hon väl lefva? — Ah jo, käre läsare, utan vifvel finnes ett, som redan är antydt, nemigen berilluing. Nojes du icke med detta, uan tycker, att det är i sig sjelft just icke indamål, utan blott medel till ändamals ernående, och att du vill se något af den förra sorten, något positift och om öfvertygelse, ej blott om åstundan vittnande: så hunna vi föga vara till atjenst. Samhället har alltid några — — —— — —— eilna behof, något som mäste påpassas och bestyras, hjelpas, ändras, nyskapas, utom besörjandet af de kuranta goromalen för dagen; och det är detta något, som genom sättet för ombestyrandet ger styrelsen dess karadter. Plotta omsorgen att aftocka folket skatter är iche annat än en negalif verksamhet och skulle, om den får stå alldeles ensam, icke 2e styrelsen någon exentlig harahter, eller alminstone en ganska besynnerlig. Vi äro dock icke så obillige, att vi neka, det ju styrelsen har, utom. detta, en sorts karahler, en rubrik, hrarunder hon kan föras; men at denna har man intet annat tänkbart namn än Experimental-styrelse. På dessa trettie åren har nästan intet annat blifvit. ejordt ån försök. vi tala naturligtvis icke om de försök. som man velat göra, men. icke kunnat få gjorda, d. v. s. försöken att förmå den andra statsmagten att deltaga i sorsök, såsom t. ex. illsänandet vid 4834 ars riksdag att få statslån i gång, utan att kunna st egemligen uppeilva, till bvad eller hvem de voro ämnade, eller hvem som behösde dem; vi tala om de försök, som verkligen varit fullgånena och kommit till verlden, fast de straxt befunnits behäftade med organiska fel och mast läggas ad acta — vi vilja icke säga: tsill sina fäder; ty desse hålla nog ut. — Kan nåzon t. ex. uppleta en författning i tull väsendet, hvilken uthärdat i ett par månader, utan att blifva ändrad, d. v. s. utan att praktiskt )hclagalägga, att hon var blott ett försök? likadant har förhållandet varit med de flesta andra ekonomiska författningar, som gjorts; och med ekonomiska menas, såsom bekant, alla sådana, som ufgå från den för en konslitutionel stat så besynnerliga ekonomiska lagstiftningen. ben år 4858 utfärdade, genomaripande författningen om Mosaiska trosbekännare var ett experiment, illa beräknadt i sak, illa i tid, illa i allt, och omgjordes inom några dagar. Kom så ett ännu huriosare experiment, nemligen att exportera korrehtionister. om detta icke varit så hjertans roligt och menlöst, så hade troligen främmande magter gjort krängel och protesterat: ty ett sådant försök att lössläppa brottslingar i kringliggande stater har vål ingen civiliserad stat ännu gjort; s. ok. landtförvisning gäller icke tjufvar och illgerningsmän. bet roliga försöket, som skulle vara så hnepslugt, föranledde emedlertid, såsom vi sagt, hvarken till protester från främmande magter, eller till någon verkställighet, och qvarstod blatt såsom ett prof af en stalsmannavishet, som stundom fair paroxysmer af lust alt visa sia alldeles förvånande fin. Samma linhet skulle uppenbara sig i försöket att sormå socknarna i riket till att ätava sig solidarisk ansvarighet för krono-utskylderna. Hvar och en vet, huru detta sorsök slog ut: enda resultatet var, alt man fick visa sin styrka i llundraletals dylika exempel kunde anföras. Det, MWarnti den mesta experimentala styrkan blifvit adazalagd, är kanske lagstifiningen om berusoch bruks-rörelsen. Derutinnar har vatit ett ryckande och vacklande emellan liberalitet och tving, ett väsen med planer och uttanden, så att afsigten fullkomligt vunnits, i lall den varit att dölja, hvilken öfvertygelse man hyser, eller om man byser någon. — Slutligen har man dock fatt fram en desinitif atgård, hvilken just gifvit oss anledning till dessa belraktelser: en författning om kol-mötning. Insen menniska ogillar, att enhet och bestämdhet i hol-matlet en gång föreskrels; men mänsen har dragit på munnen åt de småförståndiga reglementariska föreskrifterna om t. ex. Jernbanden på målkårlet 0. s. v. En regering tillkommer det att föreskrifva, huru mycket kolstigen och kollunnan skall innehålla; men de småaktiga föreskrifterna för snickaren och smeden, som skola förfärdiga måttet, äro en rolizhet och intet annat. Chesskapet för kronans målare kan föreskrilva, huru de skola hafva de målkärl inrättade, hvarmed de mäta 2 embelets väsnar: men hurn da anckilde skala l j