Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 september 1843, sida 2

(lnsändt). I Stormen. Sjung du vilda Storm dina toner ut, För din drapas sång bort till veridens slut. Fatta i din famn jordens sorg och strid; Då blir åter lugn, då blir äter frid. Tag mitt minne ock, för det till den strand, Der en redlig vån trampar fjärran land, Säg: i kulen Nord varma bjertan bo, Såg: i frusen jord minnesblommor gro. Och mitt hopp med dig, tag det på din fård, Låt det flyga ut öfver främmad verld, Lät i solens brand det få bada sig, Och till fosterland vända hem med dig. Skaka vingen friskt öfver Nordanland, Gif ät frost och snö kall men trofast hand, Bjud upp bölja blå till en hurtig dans, Stäm din harmoni friskt i skogens krans Och låt sångarn sen uti Sveas famn, Drömma uti ro om dess stora namn; Då är vågen tyst, stormen rasat ut, Och det vilda hjertat fuunit lugn till slut. Ack mitt öde bryt dig ur lifvets tvång, Kämpa för en lott, mindre kall och trång, Höj som storm dig upp, upp till Gudars sal, Sänk dig som Zephir ner i fridens dal! J. O. I tt.dft ——