undandraga fosterlandet, ja, verlden de stora produktionerna af sitt snille, såsom, som sagdt är, nämnde historiograf redan gjort med sina Svea Rikes Häfder, bvilka sannolikt städse förblilva ett fragment, och som åfven hotar att inträffa med hans, likasom med den utmärkte Strinnholms Svenska Historia. Men hvad hjelper i det hela dylika råd: Skalden, tänkaren och hjelten, handla blindt som anden vill. Vi kunna, på sin höjd, önska alt anden måtte drifva snillet till sullandningen af sina stora sullmogna frukter, i stället för till utströende af små blommor, ehuru älven dessa lysa likt stjernor på mensklighetens mörka himmel; ty Alit hvad det nalkas gudomligt det gör, och andan i frihet, likt skaparen, för. så är dei äfven med allt, ja, sjelfva felen i närvarande roman. Afven de bära snillets stämpel, om ej i annat, dock redan i det, att det, såsom vanligt, ej särdeles frågar efter om den väg på hvilken det når sitt mål, är rimlig eller orimlig, ja, att det kanske ovilkorligt väljer den senare, just derför att den är mera lysande, derigenom att det alltid synes större alt lysa så alt man öfverstrålar bristerna, än om der inga vore, eller rättare, att det är snillets natur, att ej bry sig mycket om den materiela mekanismen, emedan det endast har det andiga syftet i sigte. Eljest är det väl bra orimligt, att en man, sådan som Zeyton, hvilken lemnar sin enka i besittning af en stor egendom, skulle inlåla sig i stöld och mord i sällskap med de största bofvar, för att komma åt en så lumpen summa, som 2,300 Rdr. Det vore t. o. m. orimligt, att välja sådane vägar för en större summa, äfven om han varit i verklig förlägenhet, eller eljest drifvits till att, på orätt sätt, tillegna sig andras egendom. Uerremän stjäla på helt annat sätt. Lika orimligt är, att han skulle kunna gömma Joachima, under många år i silt eget hus, utan att någon skulle bafva märkt henne, äfvensom att han kunnat föregisva henne död och begrafven, i ett land, der det går så pass ordentligt till med kyrkotjensten, som i värt. Den tredje orimligheten är hela röfvarbandets organisation, i ett land, sådant som vårt, der man alldrig hört talas om något dylikt, utan der, på sin höjd, en och annan enskild stjäl af behof, vi medge gerna, för det mesta uppkommet genom Jätja och okynne, grundlagda af värdslesad uppdragelse och dålig omgisning; men der sjelfva nationallynnet gör en sådan beräkning i brottet omöjlig. Fjerde orimligheten är delta röfvarbands utrotande, genom sig sjelf, medelst en ung, rå, oerfaren, prestssons bsverlalninassormåga, en orimlighet, som ökas derigenom, att latdshöfdingeembetet skulle hafsa gifvit en dumdrislig yngling fullmakt och myndighet att tillfångataga och göra med sångarne bvad han behagade, utan att taga någon kronobetjening eller militärmakt till råds eller hjelp. vi skulle ännu kunna tillägga många dylika anmärkningar; men de gjorda må vara nog för att bevisa lösligheten af berättelsens sammansåttning; men denna tycks, som sagdt är, också ej särdeles hafva bekymrat Förf. och pokens syfte deremot, samt vissa detaljer ha utmärkta förtjenster. bet förra tycks vara tredubbelt: 4:0 Att visa huru brottslingar böra behandlas, för att verkligen förbättras, 2:o alt visa, det dylika ej alltid endast böra sökas bland så kalladt Sämre folk, 3:o alt framställa det så kallade läseriet från dess ljusa sida, heldst det hittills varit sett blott från dess mörka. Till detta ändamål har Förf. målat några ypperliga karakterer, såsom Medenbergs; Fruarne Abelkronas, Zeytons och Mekeroths, alla tre högst olika och dock högst älskvärda och intressanta; ung Ellins och Göran Edelings. Den senare finna vi dock väl rå, och öfver hufvud tagel är Förf. alltför srikostig med råa scener, svördomar, m. m. hos rofvarne, gamla mor Ellin 0. s. v. hvilka visserligen kunna vara nalurliga; men dock genom alltför stor mängd och längd väcka afsmak och sparare skada än gagna effekten. Bland flera herrliga, snillrika ställen, utmärker sig isynnerhet: Själens GCeografic. — En sertjenst ull i närvarande bok, och som man ej alitid sinnor i Förf:s arbeten. är att här ej finnes något beslejadt omoraliskt förhållande; det enda som eger rum, det mellan Zeyton och Joachima, bestraffar sig sjelf så, att det ej kan blifva forledande. . Resultatet af denna korta skärskådning af Tre Fr Småland, som lika serna kuns då han hörde Lady Esdailes åno