Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 september 1843, sida 1

tat sig, utropade: William! William! kan du förlita miz? i upörlata dig Amelia! sade kapten; o, vi hafva å ömse sidor mycket att förlat: hvaran dra. Jag mäste säga dig allt; men losva mig först, att hvad jag än må meddela, du icke— dock nej. det vore vanhedrande att asftuinga sorut ett löfte, — och då min berättelse icke litet shall interessera denne föregifne baroneten, så må han blifva inne och afhöra den. Jag måste först gå tillbaka till de fortvilansHulla stunder, då jag full af förhappniagar och Imin varma kärlek återvände från min resa och sann er, Lady Esdaile såsom en annans maka. Beträffande denna menniskas berättelse om elt hemligt giftermål, så är det en shändlig uppHinning af hans. eget hufvud, och jag uppfordrar honom att bevisa det, — han lär icke försöka att linga menedare, då ett lesrande vittne finnes, som kan vederlägaa allt, — och hans titel! — dock jag vill sortsara. Åiel qvalfullt hjerta och nästan fortvislande, har jag dold i grannskapet tillbringat manza orsliga stunder, blott för alt få se er; och för ant bättre dölja mig ändrade jag namn och klädedrägt. Vid hvarje återkomst till mitt såderInesland smög jag mig till denna bygenad för alt blott uppfanga en blick af er, som jag så oulsägligt ålskade. Jag vet icke hvad som aref mig dertin — det var s Som en fix i ;äe, ir oabkiadt den bittra smärta, som det sörorsahade mig, kunde jag dock icke alstä derisran och det enda nöje jag njöt, var, alt vara er nära, ehuru osedd, okänd och försmådd. Un gefår ett är efter denna händelse, erbjöd ja: