Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 september 1843, sida 1

Ola-zettå3s Grotta. ) -Fortfar Sir! sade kapten, och på det jag. ej må synas ohöflig, — så ber jag er, ehuru jag sjell är gäst, alt sälta er. Advokaten undanbad sig detta; ty han var van att stå, då han talade, och trodde kanske att sittandet kunde hämma flödet af hans tal. Med sina stånds-bröders öfvade färdighet utbredde han siz öfver historien om rättförhållande på ett sätt, som på det djupaste upprörde kaptenens passion och känsla. Han talade med kraft och styrka om Lady Esdailes ungdomsböjelse för Blakenev, — påstod att åklenskap dem emellan ect rum och åberopade sina vittnen. Sedan målade han med skicalighet i lisliga fireer Lady Esdailes smärta, dal hon under hlakeneys frånvaro blef tvungen att gilv:a sin hand åt baroneten, — den unga mannens återkomst, medlen, som man använde för att lugna honom; hans afsked från säderneslandet; men äfven den omständigheten, att han efter barnens sodsel åtskillisa gånger blifvit sedd i granskapet, hans ålerresa till Indien och hans död vid ett skeppsbrott i atlantiska oceanen, — intet foralomdes, som kunde tala till hans fördel, och det som syntes vara misseynnande, visste han gifva en sådan färg, att den diliga saken syntes alldeles god. ÅAlltså måste ni medge kapten Davenani, slutade han, att jag i en så ömtålig sak gjort allt hvad man kan fordra af mig. Made miss Amelia lånat elt gynsamt öra till mitt förslag — och jag ) Se G. U. o. 8. T. N:o 94, 95, 97, 98, 109. 1