Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 augusti 1843, sida 2

slägting till Lady Esdaile, sade kaptenen, en ädel gestalt i en vacker uniform, stödd mot kaminen; hans son stod icke långt derifrån, och vid dörren voro Soames och en soldat posterade. Jag är, såsom ni anmärkt, en Engländare och slägting till aflidne Sir James Esdaile, hvars titel och egendom öfvergått på mig; svarade advokaten. Och likväl, Sir! förolämpar ni icke blott enkan och hennes dotter, nej ännu värre, såsom en tjuf och rosvare inbryter ni i hennes egendom och hennes lugn! utropade kapten Davenant i sträng ton. Jag är alldeles icke er ansvarig för mina handlingar, kapten Davenant! svarade baroneten stolt; icke heller kan jag inse med hvad rått ni finner för godt, att hålla mig här sangen. Eländige! tänker ni kanske, att skräma mig, röt ossicern. bet må vara er nog att vela, att jag behåller och skall behålla er här tills vidare. Sedan må ni söka er rätt på hvad sätt ni behagar. ; Advokaten fann, att han hade att göra med en beslutsam man, och väl. vetande att ban sjelf öfverskridit rättvisans gränsor, höll han för rädligast, att något nedstämma sin ton. Jag medeisver, kapten Davenant sade han, vatli mitt uppförande kan förekomma er sållsamt och till och med oanständigt; men betänk Sir, alt ni blott hört den ena parten; och så gerna också Herrar med er uniform åtaga sig damerna, så har jag likväl hört att kärleken till rättvisan hos dem plär gälla högre: Tillåter ni alltså att jag fortfar i min beråttelse? ! (korts.)