Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1843, sida 2

ii AäAäAi 4(1011 bres. Följaktligen äger man supponera, att do nationen åtminstone icke kan åberopas i bref vet; ty en fysisk möjlighet är ju, alt der hlifver likadana krältor? som de der andr namakunniga, hvilka icke funnos annorstäde än i brefvet. Om salunda den meriten besinnes nigot o möjlig att aberopa, måste man se sig om et. (er nägra andra; och hvilka månde de varat Ait han är sekreterare i Svenska Akademien? Oss synes, som vore det honom det tillko y mer att lacka för det, icke det allmänna at l lacka honom. gemälde sekreterare plats är ind gen ting annat än en belöning, han reda fatt; och litet orimligt låter det, att han skul le ytterligare belonas, för det han redan vari så artig och hållit tillaodo en belöning, sot sannerligen går utöfver all hans förskyllan oc värdighet, så heders-magisler han ock är. Han kunskaper, sådana åtminstone han visat dem äro rält samtagna: elt ehlekliskt hringsnokand uti åtskilligt; en flytande taltrångahel att dra så fram, i tid och otid, proflappar af de ul traistiska anekdotsamlingar, han sist läste; e viss förmåga att öfverflygla den mindre var samme, men ingalunda att öfverlyga någon som har logisk bildning; korteligen ett politi co-lillerärt commerage, älven öfver ämnen, so hvarken äro politiska eller litterära. Sådan ha han framträdt i sina pamfletter, sådan i Biet hvars spiritus rector han är. Ian är chef n för förskräckelse-systemet i Sverige. Talat. e om en förenklad och mera rationel represen lation; och vips är lir v. B. framme me Trollopska anekdoter om oanständiaa uppträde inom representant-kammaren i Washington. Vid rör missbruk af veto och allenastyrelse, yr ka mera aktning för folkets behof och öfver lygelse; och genast bar Hr v. B. till band en vederläggning, bestående af utdrag ur han samlingar om franska revolutionens skräck-sce ner. Hans lärdom, likasom hans tankekraft synes hafva växt fast vid dessa samlingar: oci deklamationer derom ersätta all annan historis deduktion, allt logiskt raisonnement i politisk ämnen. — Men om den lärdomsaren, hvar heders-magislern egentligen speciminerat, ick just är djup, så är den åtminstone behaglig och omöjligt torde således icke vara, att ma i diplomet får läsa: polemiska slorilegier e mot den leda liberalissten. Hvad hans Fitterhet anbelangar, så hafva ban Anor renderat allt, hvad de möjligen kun na vara värda, med NB. alla hans öfrisa p emer inberåknade, eller 26 dukater. Tragedi erne må vara rält vackra; men det är ock så det högsta, en recensent kan kosta på dem Huruvida de äro värda elt baronskap, tord vara något problematiskt. Sverizes historia ha bloet ett exempel af en baron, hreerad för ve lenskapliga förtjeuster, men för vittra ingen. För alt i vilterheten vara, hvad Berzelius är i vetenskapen, fordras att stå vid Shahspeares och Goethes sida; och det må väl lir v. Besko icke aspirera? Hans vingar äro dertill något slackota, om än hans tankar om sig sjelf skulle räcka till. Såsom embetsman tro vi icke att Hr v. B. hast tillfälle att utmärka sig. Om vi icke bedraga oss, toe han, ännu mycket ung, afsked sisom Canlzlist och hugnades med Protokollssekrelerare-titel. lvad i öfrist han i rikets ljenst gjort, det är icke förspordt; ty, ehuru hunaliga theatern visserligen är belägen i riket, torde det dock vara vanskligt att påstå, alt direbtörstjensten derstådes egentliven är en rihels tjenst. Dessutom, i fall embete skall berälliga till medborgerliga upphöjelser, så är väl meningen. all det skall hafva varit langt och lyckosamt; men lr v. B:s direktörskap vid theatren var kort och sorsligt — var, hvad hans öfriea arbeten äro, ett forsök. Han har forsökt sig åt åtskilliga häll; men försöken hafya icke egentligen lyckats i mer än ell alseende— belöningen. Redan i sin ungdom var han en försökare i smatt; och de Nar alska Nätternas Bernhardo den unge var alldeles det samma, som den nu varande åderton-sekreteraren, Hof marskalken och Friherren är, och, volenle Deo, kommer att sorblifva intill sin saliga hådanfärd. llan är en, af reseoch andra minnen full, rätt agreabel man, omgängsam och hysglig; dock naturligtvis icke för sina motstandare, hvilka han alltid anser böra behandlas utan ira och tro, såsom endast skadedjur, värda att utrotas med hvad medel som häldst. En hatfullare och samvetslösare politisk debattör finnes troligen icke; och sin anda synes han hafva inblasit i Biet. Det var vid Ilosvet, som den unge, föga bemärkte mannens lyckas sol uppgick. Med sitt sortepiano och sin lilla agreabla versmakarelalent öppnade han sig hofvets dörrar och var, ett tu tre, Kammarherre, så Hofmarskalk, nu Baron (som vi tryggt kunna räkna till hofitlarna). Imedlertid är anledning att betvisla, let sortepianot just kommer alt nämnas i Baon-diplamet. Deremot är icke omöjligt, alt jemte den ofvannämnde kampen mot liberalisnen) anföras kan, likasom i sal. v. Schinckels dels-diplom, alt han är rik. Detta är verkigen en icke fåäårkaefl;g A . —