——— — en laddning med skrot ur en dunderbessa dre de slormande tillbaka. Thomas! jag vill icke att det skjules, om de icke göra början dermed, sade IaAu. De skulle förbiltra min åters:emI. iefnad, om en menaiska skulle dödas. — iehlre ville jag slran gifva mig. ilva Er, nådig Fru! upprepade sjömannen, hvars ora ferolampades af blotta ordet. Ner, visst icke, så länge gamle Tom kan försvara Er. Här komma de äter. Milt folks blod komme öfver ert hufvud, Lady ! ropade advokaten i båstigaste siuhesrörelse. Bekymra er icke derom! svarade veteranen: det var icke nådig Frun, som aflossade dunderbössan. Men jag råder er Ilerr Dimskal, alt afsegla med er flotta! Vill ni icke! Åter förnyades anfallet, oaktadt en störtskur af stenar, käril och hvarjehanda, som slungades genom fönstret — ty skjuta var förbjudet. Bravo gossar ! ropade advokaten , vinom några minuter skall platsen vara vår. Stöt in luckorna med jernstörar! tjuge euineer och ett dussin buteljer vin för den förste, sum — Vin I upprepade Tom, behöfver ni vin, M:r Dimskal? — nå, så är här något för alt läska er imed, och i detsamma flög ett porcelinskrus, 30 J var litet, genom fönstret åt Baronetens hufvud; men genom en hastig böjning af honom, råkade det blott skuldran, men så, att Baroneten, så läng han var, nedstörtades på terrassen, jemte två eller tre andra, som föllo framför honom.