——— —— ropade veteranen, hurrah! han rrah har sallil. Ra lagen tillbaka de åntrande! — och skyndadrummet, i hvilket de ville intrånza. I osomma : lick syntes ett annat parii i slaalU:åning pa terrassen, och de förskräckta belicrande upphörde strax med stormningen och försökte fly, ehuru förgäfves; ty alla blefyo lillangatarne. Gamle Thomas sår delta genom de sönderslagna luckorna, och gjorde strax den slutsatsen, att trågärdsmästaren kommit med den intade bjelpen. Dersöre befallde han, utan att dreja ett ögonblick, att porten skulle öppnas och gangen upplysas, hvarest fyrpundaren verkligen stod: ehuru laddad blott med löst krut. Lady Esdaile och hennes dotter, hvilka man underrätat härom, kommo sjelfva för att helsa sina besfriare. Dörrarne öppnades innan ljusen voro lända, och strax inträngde en stor hop männer, som enligt Toms mening pladdrade rotwelska, men som Ladyn strax igenkände för Franska. Några minuter häreftar, då gångarne voro upplyste, såg man en stark afdelning beväpnade i full besittning af slottet. En af dem, i ett slags uniform, närmade sig damerna, aftog sin oformliva trekantiga batt, bugade sig för dem och sade: det mig skulle göra heaucoup de plaisir , icke halva stört jolie dame anglaise —, mais mes ensans, i det han pekade på sina trasiga följeslagare, afa en stor penchant for arhent — bengar — som ni kallar Guinee — för att göra en pellte fest för les demoiselles de la grande nalion. otalt slagen ! mumlade sjömannen, i det han mätte Fransmannen med uttryck af förakt,