ch det genom er skull! Skäms ni icke för er jelf, odjur? Advokaten märkte straxt, att det vore omöjligt t åter försona den vredgade veteranen, och vile dersöre försöka att skrämma honom. Jax kall lära dig mores, slyngel, sade han. ou rukar nu din tunga; men när jag kommer igen, kall du ångra din oförskämdhet. Du skall straxt lifva nilastad och kanske ännu värre. Tänk på et du! Och på det den nådige Herrn icke skall glöma bort det, så tag detta till minnesbeta, sade n gamle, i det han gaf Baroneten ett dugtigt ag på örat. Han, simple stortrut, tillade an med förakt. hur han kommit bit för anar, vet jag väl icke; men Herre här, är han ånicke, och skall, vill Gud, aldrig blifva det; derföre, med förlof?, — i det han tog Baetten i kragen med Ruestyrka, bar honom ut enom glasdörren och slungade honom ned pa rassen — afhall sig härifrån, ty kommer han er, skall ban ej helskinnad komma hädan. Den unge mannen grep till återtåget, ty han de vid mer än ett tillfälle funnit, såsom Fallstaff bevisar, alt forsigtisheten är den bättre den af tapperheten, och han hände sig icke häd, att ännu en gång komma i beröring med en camle sjöbjörnen. Tady Esdaile och hennes otter voro förnöjda med den gamle Toms uppförande, och han gladde sig öfver alt vara darnas beskyddare. (Forts.)