Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1843, sida 1

—— ———————————————————————————— er närvaro sörolämpar. Cå, Sir, sjelsva lagen rättsärdigar icke er härvaro. Gå, och tag med er milt rättmåtiga förakt, min uppriktiga afsky! — Ilon drog på klocksträngen, tog sin dotter under armen och lemnade rummet, under det den förbittrade Advokaten mumlade något om ubetänksamhet, att blottställa —sig 0. s. v. knappt hade dörren tillslutits efter damerna, förr än Dimsdale skar tänderna af ilska och hotade med knytnäfven ät dörren, under det hans ansigte aflade den ödmjuka masken och antog en ond demons utseende. Qväsda eder undsluppo honom och krampaktigt skratt af raseri, då i detsamma en dörr öppnades och en äldrig tjenare titlade in och frågade: ringde nådig Herrn? men stannade i dörren öfverraskad af anblicken. Nej, min gode man — det var — hm! Jag tror nådig Frun ringde, svarade han något förlägen, och teg. Gamle Thomas hade varit en sjöman, och ehuru han för femton år sedan hade lemnat hafvet, bibehöll han dock alla en-gammal hecktröjas egenheter. Han hade mellan skären i den klippiga bugten lidit skeppsbrott, och illa tilltygad blifvit förd till Bellevue, der man sorgsälligt skött och helat honom efter ett längvarigt sjukläger. Han hade sedan ej velat lemna sina välgörare, och då han förstod, att på mångahanda sätt göra sig nyttig och alltid hade kikaren till hands, då vissa fartyg visade sig på höjden af kusten, så hade man behål(lir honom såsom en gammal, tillgifven trotje