Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1843, sida 2

———— — — — ———Lady Esdaile rådsrågade sig med cen skicklig ättslård ; hon påstod med värma salskheten I hela anklagelsen; men hon kunde icke föreie nägol bevis på sanningen af sill påstiende, så alt vid en consultation hennes process ansågs för oåterkalleligen förlorad. Ånklagaren och sasliga arsvingen var sjelf Advokat, ehuru ej af obefläckadt rykte ibland sina Colleger, och han hade samlat en massa al viltnen, som syntes ovederläggliga. Lady Esdailes föräldrar och den andlige. som bevislat sorlomingen, voro döda och klockaren af ålderdom svagsint, under det all förlofningsattesten, ett söregilvel utdrag ur kyrkoboken, syntes sätta allt utom tvifvel. Man kunde väl icke i kyrkoboken finna någon dylik annotation, men enligt vittnens förklaring hade, alldenstund giftermålet skulle vara hemligt, dokumentet blifvit skrifyet på ett löst. pappersblad, som lätt kunde vara förkommet. Stilen var dessutom i alla sall lik den allidne prestens öfriga skrifter, och de undertecknade vittnena särdige, att med ed bestyrka äktheten af deras underskrifter. , Mr. Dimsdale, anklagaren, var en ung man af ett ganska angenämt yttre. Han var en telning af en aflägsen gren af Esdaileska samiljen och hade såsom närmaste manliga slägtinden antagit titeln efter Sir James död. Men han var i sorhällande dertill satlig; ty ehuru han hade säsom advokat en vidsträckt praktik, förslösade han dock sina ärliga inkomster i kostsamma nöjen, och utom Baronetstiteln hade han nu fått en ganska liten del på sin lott. (Forts.) — —