Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1843, sida 2

— — ——— valluledning, som kastade sig från ena berget till det andra, och uppspringande på gröna sälet, asspeglade sig på himmeln. Ofvanlör de första bågarna var en lång inskription, till en del på grekiska, till en del på latin, af hvilken man erfor, att Cajus Sextilius, publi son, af gens ouotoneia (i stället för: Votinia) på sin bekostnad upprest detta monument, och invigt det åt Diana af Ephesus och Kejsar Tiberius. NMin reskamrat lyckades att läsa detta genom att med mycken möda klättra på bergets sluttningar och till och med i träden. Sedan han, på detta sält uppklifven, dikterat för mig in skriften, nedsteg han för att göra ett utkast af denna förtjusande utsigt. Under tiden satt jag på en sten, och tröttnade ej att betrakta landskapet. När man redan rest något, låter man ej uppröra sig af den första vackra vue, man får se, man blir svårare att tillfredsställa i afseende på det pittoreska; men här var allt förtjusande: under den mellersta halfbågen såg man bergssträckan vid Ephesus i en violblå färg, och arurhvalsvet af en verklig Jonisk himmel öfver de begge grönskande murar, som reste sig till venster och höger om oss; från sidan spridde sig ett gyldene sken tvert igenom platanernas, myrtenträdens, lagrarnas och Johannisträdens grenar, och upplyste vattuledningens öfre bågar, medan dess fot försvann uti skuggan. Så sammanflöt allt i en behaglig harmoni. Dylika skådespel äro de bästa kommentarier öfver de Gamlos poösi. (Slut).