Ord, afsjungne till JENNY LIND i en säl shkapskrets i Ielsingforss, d. 28 Juli 4845. Ack! sångens hemland södern är — Men ej var kulna nord — Ty rikt och varmt är hjertat der, Och säng i hvarje ord. Vid Polens grannskap hörs också , IT sommarnatten sval, En Philomela endast slå; Ej söderns näktergal. Så tänkte vi. men när du kom Och några toner slog, Hvar tviflare du vände om, Och bort hans hjerta tog. Ty se! med glad förvåning vi Nu hört, den första gång, En anordisk kånslas djup uti En äkta sydländsk sång. Hur konsten åter blir natur Förstå vi nn så väl, Sein äfven vi hört sången ur Din rena, rika själ. Ja! den som blott den sången hört, Och dig, du hulda, sett, Bekånner straxt, med hjertat rördt, Att Du och den är ett! Haf tack, haf tack, o! om din stig Ej blott på rosor går, Dock alla goda Englar dig Ledsage hvar den går! O! kom igen. kom nästa vår — Och kommer Du ej då — Och kom du ej på femton år, Vi vänte dig ändå. . j (Dagl. Allch.).