som sårgåfves suckande för Drottning Christina, som gör alla karlar yra. Till och meden stadig direktör för ett sjukhus, som hon besökt, var gripen, då han berättade om henne. Skall jag väga på att skaffa mig tillfälle att få se denna perla? ; Louvres exposikjonen var icke rik på saker. all skryla med. Ett stormstycke berömdes mycket; det var också förträffiigt. Steuben hade en utmärkt tasla, 4, och 34 stor, föreställande Josef hos fru Potifar. Dessa 2, jemle 5 minnestycken, (1 gående, 4 utdelande välsignelse till sina barn, och 4 liggande på likbår, med brudhransen i håret) smakade mig bäst. I kyrkan: Notre Dame de Lorette, vy och skinande af guld, samt byggd i renaissance-stil — ganska beslägtad med den praktfulla nya Madelainekyrkan — finns i ett sidokapell ett Christushufvud, kanske ensamt i sitt slag. ÅÄnsigtet är rent af vanligt, men i det hela ligger något magiskt, som jag ej kan göra mig reda för. Jag har gått temligen flitigt i kyrkorna. Christi llimmelssärdsdag var jag i Notre Dames högmässa, der jag, från början till slut, sedosamligen uppförde mig, som god hatholik. Vigvatten, korstecken, knäböjning, böner, sang och frukost Åbrödtärningar kringburos i korgar) : allt var jag mesl. om. — Hos Ex. Lörenhjelm sig jag en middag en Svensk, JVesl, bror till Exp. Sekr. i Stvckholm. Han bar, som simpel soldat, gått 4823 in i Lägion de Hohenlohe, blel 1850, med bela korpsen naturaliserad, och är nu Chef -de Bataillon samt tjenstgör i Afrika; ban har lledersleg onen och Svärdsorden. bet är en man af nägra 40 år och ett magnifikt utseende. En munk, Calabresare , är här från MontCarmel, att samla för sitt klosler. M:me de Bradi, den han besökt, berättade mig, att han af Chåteaubriand — le plus beau genie et le plus grand fou de la France, — Le Genie du Christianisme (hans berömdaste verk) — blifvit så illa emottagen, alt han ej mer vägar sig till honom! Jag omtalade detta för Fru AvmeMartin (Bernardin de S:t Pierres Enka), som sjelf är adlig. men af förståndiga folket; hon yltrade: Oui, il arrive å M:r de Chåteaubriand dötre quelquesois un peu trop gentilhomme, — mais il ne salluit pas Äätre envers un pauvre moine. (Ja, det händer ibland Herr de C. att vara litet för mycket adelsman, — men det bör man dock ej vara mot en stackars munk). — Hos Lamartine blef munken frakterad med å la glace! Han som synes laga för Orienten! Nu är han politikus och har hällit tal, uppsligen på bordet, för valmånnen i Dijon. Men att sjelf underhålla Dig med ett så banalt ämne, som politik, hvilket Du kanske väntat från hjertat al politikens. sädernesland, dertill är jag för stor politikus, och derför, för denna gång.