Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 augusti 1843, sida 2

ment af en tegelmur, som kanske vägde 50,609 pund, hade blifvit uppkastadt genom ara af dessa jordbålningar, som äro så ymiga i Mindre Asien: ett sikontråäd hade planserat ned sina rötter emellan dessa vertikala tezel, och dessa rötter sökte jord på ett afstånd al mer än sex fot. — Slutligen kom jag til en stor moske, uppbyggd af svart och luvil marmor, hvars fönsterkarmar voro utsirade med genombrutet arbete i morisk smak; i det inre af byggnaden reste sig magnifika pelare af afrikansk granit, lika dem, som jag selt ligga i morasen på fältet. En af dessa hade ännu i behåll sin l:orinthiska kapitil; de öfriga voro i toppen besatta af ornamenter, som behagligt sollo ned liksom droppsten. på marken såcos ännu spår eiter ett golf al blå porslin, och på murarna en emalj-beklådnad. constantinopels moskter, som alla äro nyare (jag talar nu ej om dem, som halva varit kyrkor, såsom Sanct-Sophia), äro i allmänhet mycket större, men hafva tillika förekonmit mig mycket lägre än Aia Soluks öde moske. Efter att hafva tillbragt tvenne dagar i Ephesus, reste vi till Magnesia vid Meander. vi hade nu försett oss med ännu en vägvisare; det var emellertid ej någon infödd, och i Ephesus Nero vi närmare vårt sådernesland än han till silt. llan hade ett erekiskt namn, (alogeros, Och man utgaf honom för Grek, men vi hörde, alt han med mycken svårighet uttryckte sig på detta språk: vi irågade honom då, hvarest han var född, och hah svarade, att hans land iillkörde Engelsmännen. vi trodde, att vi ej förstodo honom rätt; men slutligen uttalade han