Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 augusti 1843, sida 2

L——— — ———7— lapellet; andra hafva grekiska och latinska in skrifter. Mand all denna prakt märher ma redan barbariets framsteg. Theatern, som mer baksidan vette åt berget, hade utsist at slätten jiuna finnas några bänkrader, och de bida y. lersta ändarna af scenen äro äfven bibehallna Under en al dessa är en byggnad, som visa sig vara en ålerstod från. ett mycket tidehvarf och byggnadssätt, med en port, son liknade den vid Tirjuthias underjordiska ganz Då vi vände vara blickar upp på theaterns halscirkel, sunno vi den fylld af svarta vetter en liten turkisk getaherde satt på en spillroch hvisslade; en ofantlig svärm af foglar be skref länga kretsar i luften. Mot berget va himmeln regnig och araakliz, och af en lysande azur mot hasssidan. Sisom spöken vin. go hvita moln öfver de förgyllda Skyarna, ocl understundom upplystes de osantliea ruinerna, de höga topparna, den öde slätten af deras på en gång klara och bleka sken. Jag hal aldrig sett något mer sublimt; sjelfva det ro. merska landet har alldrig synts mig mera stor! och mera ängsligt. Midt för ruinerna af den gamla staden EpheSus äro ruinerna af den hnyn staden Alia Soiuk: dessa sullkomna äldre landskapets melankoliska inlryck. Jag irrade länge omkring på berget, der lenna stad lig: jag gick från moske till mo. she, jag öppnade mig genom taket en ingens i öfsersifna badorter; och sedan jag slutligen Senomliränat skansen, betraktade jas acrifrår fältet vid Ephesus och halvet. Midt ibland den dödslikhet, som emeaf mig, måste jag beundra den österländska segelalionens frishhet. Ett frag